Djupt vatten - i.a

1.

Jag sitter ensam i mitt kök och kollar på när diskmaskinen räknar ner minuterna tills den är klar.

7 minuter...

5 minuter...

Solen skiner in genom det lilla fönstret och jag hör barn utanför som skriker och leker. Jag vill bara gå ut och smälla till allihop. 

Men varför är jag så nerstämd just denna dag då? Vad hände egentligen? Jo, det ska jag berätta. Men då måste vi ta allt från början:

---

''Jag är hemma!!'' ropar jag ut när jag kliver in i det stora vita huset och slänger igen dörren. Eller ja egentligen bor jag inte här, men jag bor ändå här.

Såhär är det, jag fyllde 19 år för ett par månader sen och flyttade nyligen in i egen lägenhet här i Södertälje. Men eftersom jag inte är särskilt bra på att laga mat, tvätta eller städa så kraschar jag ofta här hemma hos min mamma, pappa och storebror Luke.

Luke är 21 och bor fortfarande hemma. Varför? För att han inte har råd att köpa egen lägenhet då han lägger alla sina pengar på att beta på cs och annat skit. Mamma och pappa brukar klaga på honom, att han måste hjälpa till mer hemma om han ska bo kvar. Men längst inne vet jag att dom älskar att han bor kvar och inte hjälper till. Vad skulle föräldrar göra hela dagarna om dom inte städade efter oss?

Jag slänger in min skolväska igenom den redan halv öppna dörren till mitt rum och går sedan in i köket där mamma står och lagar mat.

''Hailey! Hej gumman, kan du bara räcka mig kryddan som står på bänken där borta?'' säger hon när hon får syn på mig och pekar på en burk precis bredvid mig. Jag ger den till henne. ''Tack så mycket. Hur var det i skolan idag? Hände det något särskilt?''

''Det var bra. Nej, inget från det vanliga'' säger jag och pillar med mitt gyllenbruna hår.

Jag vänder mig om går till mitt rum. På vägen dit hör jag Luke skrika mitt namn från sitt rum. Vad vill han nu då

''Ja?'' säger jag när jag smäller upp hans dörr. Han tittar på mig med ett litet flin. Han sitter framför sin tv med x-box kontrollen i handen

''Har du varit i ditt rum än?'' frågar han och jag ser nervöst bort mot det.

''Nej...'' säger jag och kollar underligt på honom. Han börjar le och ger mig en lättad blick. Han tar av sig sitt head-set och ställer sig upp från hans slita fåtölj.

''Bra. Vänta här tills jag kommer tillbaka'' säger han och skyndar sig till mitt rum. Jag vänder mig om och följer sakta efter honom, inte säker på att jag vill se vad han har gjort. Våra rum ligger tvärs emot varandra.

Huset är rätt stort. På nedervåningen har vi ett badrum, kök, Luke's rum, mitt rum och vardagsrummet. Vi har ingen övervåning. Bara en källare. Och där har vi mamma och pappas rum, ett till badrum, ett litet tv-rum, ett mini gym och ett större rum med ett biljardbord, soffor och lite olika mysiga möbler.

''Luke Robert Hemmings. Vad fan har du gjort?!'' Utbrister jag högt när jag ser på röran i mitt rum och ser mig runt. Det är saker överallt. Det ligger kläder på golvet. Saker är urrivna från lådor och allt som var i mina hyllor eller på mitt skrivbord är på golvet det med. Den ända grejen han inte rört är nog min bäddade säng. Det ända som syns är mina mörkblåa väggar. Inget golv, inga möbler. Bara ett hav av saker.

''Jag letade efter en sladd'' förklarar han. En sladd? EN SLADD?

''Och vad för slags sladd skulle jag kunna ha som du skulle vara så intresserad av?'' frågar jag menande.