Med tårarna fortfarande rinnandes längs med kinderna uppfattar jag plötsligt en bekant person i slutet av korridoren. Vid det här läget saknar jag förstånd över hur jag bör reagera och mina armar blir slappt hängandes åt sidorna samtidigt som jag drar ett skälvande andetag och låter Felix mamma dra in mig i sin famn. Skuggorna av tårar längs hennes kinder gör mig orolig och utan ett ord borrar jag ner ansiktet mot hennes axel och kan inte låta bli att andas in en del av den doft som Felix själv besitter.
"Det var så nära Oscar" viskar hon plötsligt fram med en skakig röst och jag stelnar till. Vad menar hon med att det var nära? Menar hon att han...
"L-lever han? Felix, är han...?" Snyftar jag ur mig och kan inte med att uttala det fruktade ordet. Istället skjuter hon mig försiktigt ifrån sig och möter min tårfyllda blick med egna blanka ögon.
"Han var död i flera minuter, m-men han, de fick igång hans hjärta och han, han lever Oscar, han lever" snyftar hon lyckligt fram och mitt hjärta stannar upp helt över orden innan det istället börjar slå i en väldans takt. Färgen kommer sakta tillbaka till mitt likbleka ansikte och tårarna börjar rinna på nytt, men den här gången pågrund av lycka och lättnad, och kärlek. Så jävla mycket kärlek.
"Han, f-får jag, får jag snälla träffa honom?" Får jag ur mig med en skakig bedjande röst och hon nickar sakta, placerar armen om mina axlar och för mig med sig bort mot rummet i slutet av korridoren.
"Han har frågat om dig, det är allt han pratat om" får hon fram med en lycklig stämma och jag inser verkligen hur jävla nära det var. Hur nära vi alla var på att förlora honom, förlora Felix. Det är otänkbart, hur hade jag ens kunnat andas i vetskap om att han aldrig skulle komma tillbaka.
Och när dörren öppnas och hans svaga kropp avslöjas så darrar min underläpp så kraftigt att jag knappt kan förmå mig att le när han tittar upp, möter min blick och sänder mig ett utmattat lyckligt leende.
"Än blir du inte av med mig älskling" får han ur sig med en kraxig stämma och jag brister ut i ett lyckligt skratt från ingenstans.
Han lever, han lever faktiskt.
. . . Hoppas att ni får en trevlig Valborg hörrni! ❤️
Ta hand om er, var försiktiga och om ni dricker, drick inte allt för mycket! Se till att ni mår bra och har en riktigt rolig afton! Glöm inte att jag älskar er och är så tacksam för varenda en av er! Ni är bäst ❤️
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
