Aldrig igen ~ f.s

1

Med snabba steg tränger jag mig igenom den folkmassa som redan har bildat sig utanför den enorma arenan. Ungdomar klädda i tjocka kläder och filtar runt om sig, då det är december och kylan har slagit till ordentligt. Lyckligtvis har snön ännu inte kommit, även om jag gillar snön så är jag nu lättad över att den inte kommit med tanke på alla människor som redan nu köar till konserten killarna har ikväll.

Många irriterade suckar hör jag runt om mig, men utbyts snabbt till viskningar när de ser vem jag är. Självklart viskar de till sina vänner att det är jag, tonårsflickan som dejtar pojkbandskillen. Som de skriver i tidningarna, trots att de är väl medvetna om att vi har "dejtat" i snart tre år.

Väl framme vid de stora dörrarna, som lyckligtvis har ett tomt utrymme vid sig då kön börjar en meter framför den, drar jag upp min telefon för att skriva att jag är här i gruppchatten jag har med killarna.

Jag, 07:12

Kan någon öppna den här jävla dörren nu

Omar, 07:13

Ooooch divan har anlänt!

Oscar, 07:13

Inte på humör alltså..

Jag, 07:13

MEN ÖPPNA DÖRRJÄVELN

Baby, 07:14

That's my girl ;) skickar någon nu

Jag, 07:14

Tack:)

Och nej jag är inte på humör klockan är fkn kvart över sju EN LÖRDAGS MORGON och jag gick upp för två timmar sedan vad förväntar ni er

Ogge, 07:15

Ingen tvingade dig att komma hit så tidigt...

Baby, 07:15

Jo jag gjorde det:))))

Oscar, 07:15

Felix that bitch

Omar, 07:15

Vi måste ta skydd boys!!!!

Jag, 07:15

Ja u better :)))

Dörren framför mig öppnas och en lång och muskulös man tar plats i öppningen. Ingen jag känner igen, men han ser granskandes på mig och rynkar på näsan.

"Vanessa?" Frågar han och jag suckar, nickar tungt och han kliver åt sidan så att jag ska kunna ta mig in. Snabbt går jag in och ser runt i den stora lokalen jag hamnat i, men lägger inte märke till något speciellt. Dörren smälls igen bakom mig och den okända mannen går förbi mig.

"Jag antar att du ska till killarna, och jag är inte säker på vart dom nu befinner sig just nu då de aldrig är på en plats längre än tio minuter. Men jag tar dig till deras loge." Yttrar han och jag nickar tacksamt, drar en hand genom mitt mörka hår, som jag för bara några veckor sedan färgade mörkbrunt. Det var verkligen någonting nytt, då jag alltid har haft ljust hår. Men jag trivs förvånansvärt bra i det.

Väl framme vid en vit dörr där namnet The Fooo Conspiracy står skrivet på öppnar mannen dörren, och vi möter ett tyst rum. Alltså befinner de sig inte här just nu.

"De kommer förmodligen hit snart, men vänta här du. Ser jag dem så ber jag dem att komma." Säger mannen och innan jag hinner svara stänger han igen dörren.