Vampyrkärlek

Jag kände smaken av hans blod i min mun och hur jag inte orkade hålla mina ögon öppna. Mitt hjärta hade slutat slå.

Några dagar tidigare.

Jag hade dejtat en kille som heter Cameron i nästan 5 månader när jag såg han med sin mun mot en tjejs nacke. Så fort jag såg honom gick jag fram till honom och skrek "va fan håller du på med!". Han tog långsamt upp huvudet från hennes nacke och jag såg hur det droppade blod från hennes nacke och hans tänder. "Det är inte som det ser ut som" sa han nervöst. "Jag vet inte vad det ser ut som längre" sa jag och kände en stor klump i halsen. "Snälla låt mig förklara" sa han. Jag såg hur hennes bleka kropp föll ner mot marken. Hennes långa blonda hår hamnade över hennes ansikte. Det rann fortfarande blod från hennes nacke. Jag kände hur en tår föll ner längs mitt ansikte. Jag vet inte om det var en tår av sorg för att det såg ut som att han var otrogen eller en tår av rädsla för att han var någon konstig varelse. "Snälla låt mig förklara Rachel". Jag började långsamt backa och han gick i samma takt mot mig. Jag vände mig om och sprang. Han sprang efter en bit men sen stannade han och skrek "Rachel snälla stanna". Jag fortsatte bara att springa.

Dagen efter ville jag inte ens gå till skolan, jag var för rädd för att springa in i Cameron. Innan var det, det bästa som kunde hände men nu var det som min mardröm. Efter spanska, som var sista lektionen så stod Cameron utanför dörren och väntade på mig. "Rachel snälla" sa han samtidigt som jag började gå. Efter några steg stannade jag upp och vände mig om och sa "Hoppas att du har en riktigt bra förklaring och att det är sanningen". "Tack, det är det. Det är dags att jag berättar sanningen.

Vi gick ut till skogen där jag dagen innan sett honom med tänderna ner i en tjejs nacke. Det fanns fortfarande lite blod kvar på marken.

"Allt började när jag var 17 år gammal" sa han.

"Men du är ju 17 nu" avbröt jag.

"Ja men detta var det första året jag var 17 år, 1929. Jag och min far var ute och gick ute i skogen när det helt plötsligt kom fram en man ur en buske, han fällde mig och min far bara sprang där ifrån". "Vad hemskt" sa jag med en stor klump i halsen.

"Jag försökte ta mig loss men kunde inte, sen bet han mig i nacken precis som jag gjorde med den tjejen igår" sa han och tittade ner.

"Och vad betyder det?" sa jag väldigt nervöst för svaret.

"Han var en vampyr, precis som jag. Om man biter någon så kan man suga ur olika mycket blod. Om man tömmer kroppen på blod så dör man, men om man inte tömmer kroppen dör man inte. Denna mannen var jättenära att döda mig men ville inte det så han gav mig lite av hans blod, och sen dog jag. Om man dör med vampyrblod i kroppen så blir man själv en vampyr. Det var det som hände mig." "så.. så.. eh.... du är en vampyr" var det ända jag kunde får fram. "Ja, jag skäms så mycket över min livsstil men jag måste dricka blod för att överleva". Jag visste inte vad jag skulle säga, jag blev helt stum. "Cameron jag vet inte vad jag ska säga. Jag kanske bara borde gå". "Rachel snälla, jag berättar allt som du vill veta, snälla gå inte". "Jag klarar inte av mer just nu, vi ses Cameron".

Några dagar senare bestämde jag mig för att sms:a Cameron och säga att jag var redo att prata. Vi träffades hemma hos honom, för att han kan inte vara bland folk och riskera att någon upptäcker honom.

-Hej.

-Hej sa jag lite tyst tillbaka.

- Eh så vad vill du veta?

- Allt. Alla regler och behov och allt annat.

- Okej, vi kan börja med reglerna. Den viktigaste regeln är att man inte får döda någon med flit. Sen finns det andra regler som inte är lika viktiga men ska ändå följas.