Lämna mig inte

2. A little party never hurt anybody

"Varför har vi inte umgåtts mer förut? Det här har ju varit jättekul!" Utbrister Madison när vi väntar på maten.

"Ja, eller hur! Vi borde införa en shoppingdag minst en gång i månaden." Svarar jag glatt.

Sanningen är att jag egentligen föredrar att hänga med killar och därför har jag inte riktigt gett henne en chans. Men nu när jag har det så inser jag att hon faktiskt är väldigt snäll och rolig så vi skulle nog kunna bli riktigt bra kompisar egentligen. Hon vet dock inget om boxningen, hon vet att jag tränar men hon känner inte till mina kompisar där eller de där tävlingarna som hålls där ibland; det är inget jag brukar prata om, det är som två sidor av mitt liv och jag gillar inte att blanda ihop dem.

Tävlingarna på klubben är som sagt olagliga och därför är det en oskriven regel att jag ska hålla tyst om det, dessutom tror jag inte att Madison skulle trivas särskilt bra där ändå. Jag tror jag inte att hon skulle bli så bra vän med mina vänner; jag tror att hon mest skulle bli skrämd av dem; de är väldigt muskulösa och ser inte direkt ut som några som låter tjejer komma in i gänget; jag antar att jag är undantaget. Fast egentligen är de jättesnälla, det är bara stilen de har som får många att bli misstänksamma mot dem. Fast att de deltar i de där våldsamma tävlingarna har jag ingen ursäkt för; hade det inte varit för att jag känner dem så hade jag nog också varit lite skraj.

***

"Vi kommer och hämtar dig vid halv tio!" Ropar Madison innan hon vevar upp rutan och åker iväg. Hon har precis skjutsat hem mig och nu har jag ungefär två timmar på mig att göra mig iordning innan festen.

Jag springer upp för trapporna i trapphuset och låser upp dörren till lägenheten. Jag måste börja med att välja klänning; jag har köpt flera klänningar och jag har inte bestämt vilken jag ska ha ikväll. Jag lägger ut allt på sängen och lägger sedan in allt utom två klänningar i garderoben. Den ena klänningen är svart och den andra är röd. Båda är korta fodralklänningar men den svarta har outcuts vid midjan, vilket får den att se lite coolare ut. Den röda å andra sidan har lite större urringning om jag skulle vilja satsa på en mer utmanande stil.

Jag bestämmer mig för att det får bli den svarta; den är väldigt snygg och lagom utmanande för den här festen. Innan jag byter om tar jag en snabb dusch för att fräscha till håret och raka benen; en kort klänning och orakade ben går inte ihop. Jag virar en handduk runt håret och börjar stryka på mascara på ögonfransarna samtidigt som jag tuggar tuggummi för att slippa borsta tänderna. Jag använder inte så mycket smink till vardags men när det är fest gillar jag att använda lite mer för att göra mig lite extra fin. Jag lägger ett tunt lager foundation över ansiktet och pudrar på bronzer och highlighter. Jag väljer ut en bronsfärgad ögonskugga och ramar in ögonen med eyeliner. Till sist stryker jag ett lager ljusrosa läppglans över läpparna och ser sedan nöjt på min spegelbild; den som uppfann sminket var ett geni.

Efter att jag har fönat håret tar jag fram en locktång och försöker få till sådana där snygga lockar som ser naturliga och lite rufsiga ut; mitt hår är egentligen redan lockigt men ikväll vill jag ha lite fler lockar. När jag är klar drar jag på mig klänningen och inser att den är både tajtare och kortare än jag trodde, men det får duga; jag passar i alla fall i den. Jag inser att jag har ganska lång tid kvar och passar därför på att fixa naglarna också. De är som vanligt alldeles nedbitna men jag målar ändå på ett lager svart nagellack och filar till dem lite.

När tiden äntligen är inne sätter jag på mig ett par leopardmönstrade pumps och kollar mig i spegeln en sista gång. Om jag tar med mig en jacka kommer jag förmodligen bara att glömma kvar den någonstans så det är lika bra att gå utan, förhoppningsvis får jag ändå skjuts tillbaka sedan.