10.

2K 112 11
                                    

Kära Alec

Idag kom Oscar och hälsade på. Jag hade inte varit i skolan på tre dagar, så han dök upp för att se hur jag mår. Vilket egentligen är ganska absurt, eller hur? Det var ju han som hotade mig om jag inte tog avstånd ifrån dig. Det är han som är gängledare över Mike och det är antagligen han som gav Mike pistolen från första början. Mina föräldrar var inte hemma och Luke var i skolan.

Jag hade helt enkelt varit fast med Oscar helt själv för hur mycket jag än skrek på honom att han skulle gå så rörde han sig inte ur fläcken. Han sa inte mycket, utan tog fram ett brev. Han la det på mitt nattduksbord sen försvann han.

Brevet liknade det brev du en gång skrev till mig, och det gjorde mig ivrig till att öppna det. Du kanske hade överlevt ändå? Du kanske behövde fejka din död för att Mike inte skulle vara efter dig längre?

Jag kunde knappt andas när jag öppnade pappersbiten och när jag läste de två första orden kändes det som att en del av mig dog.

Hoppet inom mig dog, för du skulle aldrig börja ett brev med 'Hejsan Leah' .

Brevet var i alla fall från Mike. Han beskrev hur mycket han älskade mig och att han bara tog ditt liv så att han och jag kunde vara tillsammans. All sorg som jag kände började plötsligt bubbla inom mig omvandlat till ilska.

Han tog ditt liv så han och jag kunde vara tillsammans? Han tog ditt liv så jag kunde spendera mitt med honom? Jag blev så arg och förkrossad att jag rev sönder brevet slängde det i den öppna spisen och eldade upp det.

Jag eldade upp Mike, dödade minnet av honom.

För ingen kan ersätta dig.

Xx, din Leah

. . . . . .
Snart är påsklovet slut :(

Jag tänkte ha en Q/A. Ja? Nej?

AffectedDär berättelser lever. Upptäck nu