Just friends? |O.R|

Everything has an end...

Omars Perspektiv

Jag har inte sovit en blund i natt, och huvudvärken  som smugit sig på mig  är som nått som om något slås emot min skalle. Hur kunde jag vara så dum? Att jag hånglade med Molly, men jag var så otroligt full. Jag tro till ock med att Ogge hade lagt nån drog i min drink jag drack av då allt ett tag var helt upp och ner. Jag reser mig ur soffan som jag tillbringat hela natten i och går emot köket. för att ta ett äpple. Jag hör att nån kommer in tassande bakom mig i köket. När jag vänder mig om ser jag en rödgråten April. Hon sätter sig vid kök bordet med en cigarett i mungipan, och tänder den och röken är runt om  krig henne. Jag slår mig ner jämte henne. Hon ger mig inte ens en blick.

- Förlåt April, säger jag tyst och tittat på henne men det är som hon inte hör eller ser mig.

- Jag vet inte vad som flög i mig, säger jag och nu tittar hon på mig hon ger mig en lång blick.

- Du visste vad du gjorde Omar, säger hon med en kall och känslolös röst.

- Nej det är det jag inte gjorde! säger jag och sätter mig jämte henne.

- Omar sluta bara, säger hon med gäll röst och reser sig upp.

- Men snälla låt mig förklara, säger jag och reser mig från stolen med.

Vi står nu fram för varandra och stirrar på varandra, jag närmar mig sakta och omfamnar henne. Hon kramar mig inte tillbaka, men hon kämpar inte emot heller. Jag ser ner på henne och lutar mig emot henne för att kyssa henne.

- Nej Omar vi kan inte göra detta, säger hon och drar sig ifrån mig.

- Snälla April, säger jag med högre röst och slår ut med armarna.

- Jag vill göra slut, säger hon med svag röst.

- Va? säger jag förvånat och allt stannar bara upp.

- Jag orkar inte mer jag vill göra slut, säger hon och vänder sig emot mig. En tår har trillat ner för hennes kind.

- Okej, men låt det gå en vecka vi pratar inte på henne vecka och tänker i genom detta och pratar då, säger jag och tittar på henne.

- Okej, säger hon och ännu fler tårar rinner ner för hennes kinder.

Jag ska bara hämta mina saker ,säger jag och går upp för dom två trapporna innan jag kommer till Aprils rum som ligger på längst upp i huset.

Jag öppnar dörren och alla minen slås emot mitt ansikte, alla kuddkrig, kyssar, skratt, vi har delat här. Kommer kanske aldrig hända igen. Jag vill bara vända tillbaka tiden och ställa allt till rätt men det går inte. Allt är mitt fel och allt är förstört tack vare mig. Jag samlar ihop alla mina kläder, smycken och andra saker som tillhör mig då jag oftast bodde hos April. Innan vi blev tillsammans så bodde jag typ här också, då vi tillbringa så mycket tid tillsammans. När jag packar ner allt i en väska, så lämnar jag kvar den gråa hoddin April älskar att ha på sig som egentligen tillhör mig, men den kan hon få då jag vill att hon ska ha minnen kvar från mig. I fönstret står dom rosorna jag fick utav April när vi var och campa med dom andra, och vi officiellt blev ett par. Det var typ två månader sedan, men dom har varit lika finna som jag fick dom. Men du har blombladen börjat ramla av och svartna, rosorna var vår kärleks liv men nu är det livet slut. Jag har även lämnat kvar min ring i April nattduksbord där den ska ligga till hon hittar den. Jag går ner för trapporna och April sitter vid ytter dörren i hopkrupen med knäna upp till hakan. Jag släpper ner väskan och April reser sig upp och vi möts i en ram som varar i två sekunder men så mycket känslor har ingen av våra kramar någonsin get mig. Vi drar ifrån varandra jag lyfter upp min väska och går ut u r huset till min bil och kör där ifrån. Jag slänger en sista blick emot huset och jag ser bara Aprils siluett vis dörren.

_______________________________________________________________________________________

Där var kärleks historien slut...

Rösta och kommentera så e ni bror som vanligt!

All the focking love/ Mermaid <3<3<3