Kapitel 6

632 14 5
                                    

Nästa natt gick jag tidigt in i biblioteket. Till min förvåning satt Vincent på en stol där och läste en bok, det hade jag aldrig sett honom göra förut. På boken stod det "Äntligen fred", tyckte han om sånt?

- Tycker du också om att läsa? frågade jag förvånat.

- Kanske.

Då reste han sig upp och gick emot mig.

- Snälla, bit mig inte, bad jag honom.

- Jag ska inte, sa han, jag vill visa dig något.

Jag följde efter honom till sitt rum, jag hade aldrig varit inne i det förut.
Det var en stor säng och bokhyllor fyllda med böcker över en hel vägg.
Han tog fram några böcker han hade lagt åt sidan och gav de till mig. Det var tjocka böcker, precis som jag gillade.

- Får jag dem? sa jag lyckligt.

- Ja, sa han och log.

- Tack så mycket! sa jag med ett stort leende.

Helt plötsligt kramade jag honom, utan att tänka mig för. Han var kall och hade ingen puls.

- O-oj... Förlåt mig, sa jag och rodnade.

- Det är okej, sa han och log lite smått.

Jag trodde att han inte fått en kram på väldigt länge.
Han kom närmare mig igen, fast det kändes inte som att han skulle bita mig. Han la handen på min kind och stirrade nästan på mig. Sen lutade han sig snabbt fram och kysste mig. Allt gick så snabbt så jag nästan inte förstod vad som hände.

- Nej... sa han oroligt till sig själv.

- Vad är det? sa jag förvånat.

Det var inte en sådan reaktion jag hade väntat mig.

- Jag måste gå, sa han snabbt.

- Vad är det?... Vincent, kom tillbaka!

- Glöm det som hände, sa han, jag kan inte.

Jag förstod ingenting, vad var det han inte kunde?

- Vad pratar du om, vad kan du inte? frågade jag förvirrat.

- Jag kan inte älska en människa.

Jag stannade till.
Älska?

- Älskar du mig? sa jag förvånat.

- Ja... Eller nej... Vi kan inte.

- Varför kan vi inte älska varandra? frågade jag.

- Victoria, förstår du inte!? Jag är en vampyr, jag kommer leva för alltid!

Det hade jag inte alls tänkt på.

- Gör mig till vampyr då, jag gör vad som helst! sa jag desperat.

- Du förtjänar inte att lida. Tro mig, du vill inte leva för alltid.

Make meWo Geschichten leben. Entdecke jetzt