~13~

39 4 0
                                    

Jag försökte få kontakt med Fia hela veckan, men hon ignorerade mig helt. Jag ville bara att hon skulle ge mig en chans att be om ursäkt.
Då en Fredag så svarade hon äntligen på mina meddelanden.

Jag 16:00
"Ge mig en chans att förklara, snälla!"

Fia 16:12
"Okej, du får 1 chans. Möt mig utanför skolan klockan 17:00, när alla har gått hem"

Jag mötte henne där.
Hon såg mer ledsen än arg ut, inte som jag föreställt mig.

Jag tog ett djupt andetag och sa - Hej... Jag är ledsen att jag "stal" den du var förälskad i, men jag visste inte det.

- Jag är inte förälskad i honom längre, jag kände honom alldeles för lite, sa hon rakt på sak med armarna i kors.

- Åh jaha?...

Hon började få tårar i ögonen och tittade bort.

- Jag är arg för att du inte sa som det var, berättade hon ärligt.

- Det var för att jag inte ville såra dig och jag kunde inte säga det, mina ord kom bara inte fram!

Hon svarade först inte.

- Förlåt mig, förlåt mig! sa jag och gick ner på knä.

Hon tittade generat på mig.

- Jaja, jag förlåter dig. Men upp nu, du ska ju inte fria! sa hon och skrattade.

Jag skrattade med henne och vi kramade varandra länge.
Vinden blåste bort våra problem och vi var glada igen.

Lite senare skulle jag möta Avery igen, det var ju äntligen helg.
Så fort han gick av bussen sprang jag till honom och kramade honom så hårt jag kunde.
Han kramade mig tillbaka.

- D-du stryper mig... sa han svagt.

- Förlåt!

Han bara skrattade och kysste mig.
Det var första gången något hade känts så perfekt.

Slut.

Rainbow GirlWhere stories live. Discover now