Hasse på livets villovägar, del tre av flera

KAPITEL III

KAPITEL III

   – Vid vilken tid då? frågade han sedan.

– Klockan ett blir bra sa Berit.

– Var bussig och hämta mig i lobbyn på hotellet lade hon till och inväntade Hasses svar.

– Vi träffs där kvart i fick hon till svar.

– Nu måste jag allt hålla mig i skinnet tänkte Hasse lite oroligt.

Hasse kom till hotellets lobby redan halv ett och trodde han skulle bli tvungen att invänta Berit men så var inte fallet, hon satt redan där med ett glas äppeljuice i handen och med ett stort leende i sitt ansikte. Hon hälsade glatt på Hasse och frågade om han ville ha någonting att dricka. Hasse tackade nej och talade om för Berit att han redan hade ätit frukost innan han lämnade sitt hem.

   Det var Berit som valde restaurang denna gång. Hasse frågade henne gällande hennes väninnor och fick till svar.

– De är på en shoppingrunda, de ville att jag skulle följa med men jag hade inte lust lade Berit till.

– OK  svarade Hasse nervöst och med oro i rösten. Han funderade hur detta skulle gå, han hade verkligen ingen som helst lust att komplicera det hela genom att leda sin vänskap med Berit till en annan och lite mer intim nivå, Hasse var, trots allt, en man som respekterade andra personer och deras relationer, han ville inte göra någon arg eller besviken. De gick vidare längs gatan till de till slut kom fram till restaurangen som Berit hade valt. Hon hade ätit både lunch och middag där tidigare och hade alltid blivit nöjd.

   De åt och drack, de hade det trevligt värre och Hasse märkte till sin lättnad att inget oförutsett verkade inträffa, han valde dock att ta det försiktigt med både vinet till maten och likören till kaffet för säkerhets skull. Han hade bestämt sig för att inte låta något som han egentligen inte ville hända.

– Vill du inte ha en till Baileys, undrade Berit och log mot Hasse, jag bjuder dig på den lade hon till.        

- Nej, tack sa Hasse

- Jag har redan druckit tillräckligt sa han och viftade med ett finger i luften i tecken av negation. Berit insisterade, och till slut ändrade Hasse sig och tackade ja till en en extra Baileys, även om han visste att han inte borde.

   Dryckerna intogs, denna gång betalade Berit och de vandrade ut ur restaurangen både mätta och belåtna. Hasse märkte tyvärr också att både han själv och Berit var lite runda under fötterna, vilket inte var så bra tänkte han. Han mindes alla de gånger han hade vaknat upp på morgonen i kvinnligt, eller manligt, sällskap och utan att ha den blekaste aning om vad som hade skett under natten, sådant var inte alls bra och ledde bara till problem av den ena eller den andra typen. För att inte nämna den  ångest som infann sig varje gång det hade hänt, Hasse visste att dessa händelser inte borde ha utspelats och han hade verkligen ingen som helst lust att gå igenom något liknade på nytt.  Denna gång verkade det dock gå vägen, varken Hasse eller Berit var alltför berusade och situationen kunde hållas under kontrol, eller det var i alla fall vad Hasse trodde. Han tänkte också tillbaks och kunde stolt konstatera att en längre tid hade gått utan några som helst problem med alkoholen, det som tidigare hade blivit ett missbruk hade under den senaste tiden helt och hållet kunnat kontrolleras och begränsas till en normal nivå utan att påverka vare sig arbetet eller livet i allmänhet.

   Detta hade gjort att en viss mängd alkohol faktiskt hade börjat tolereras på nytt. En total nykterhet hade dock ännu inte kunnat bli uppnådd.  För att på ett hundra procent säkert sätt undvika eventuella återfall kunde väl indikationerna egentligen inte bli enklare, dessa bestod helt enkelt i att inte dricka en enda droppe, om det aldrig började så kunde det aldrig gå för långt. Detta låter förstås väldigt lätt, speciellt då för de personer som i sitt liv inte har gett alkoholen någon större plats och aldrig ens tyckt om dess smak, inte i någon av dess mycket varierande former men framför allt då öl och vin. Den världsomfattande organisationen Anonyma Alkoholister, vilken Hasse kände till, har däremot alltid predikat en total avhållning, faktum är att en mycket liten mängd alkohol kan få kroppen och framför allt då hjärnan att reagera på ett mycket snabbt och ödesdigert sätt. Denna uppmaning hade väl inte riktigt gått fram och uppfattningen av det hela var att det kunde vara möjligt att dricka lite öl och vin utan några som helst problem, och så var det faktiskt, i alla fall till en början och under en ganska lång tid.  Att sedan smaken av allehanda alkohol alltid hade uppfattats som god gjorde inte saken bättre, tycks något om är det väldigt enkelt att en för stor mängd av det goda blir intagen, den euforiska och/eller avslappnande känslan -vilken tyvärr brukar betraktas som positiv- som uppstår av dess effekter, gör ofta resten. Det som tidigare kunde verka vara enkelt är efter typ sex öl eller en helflaska vin inte längre så lätt, och mycket vill ha mer. Att sedan försöka tala igenom detta med personer i närheten, typ familj och vänner eller AA, skulle väl kanske kunna vara ett stöd men så är inte fallet, allt beror på alkoholisten själv, finns inte viljan att totalt sluta så gör den inte, och ingen eller inget hjälper, förr eller senare händer något som rubbar verkligheten och kan leda till återfall, tyngre för varje gång. Den djupa ångesten och lusten att inte finnas till återvänder. I Hasses fall var väl inte abstinensen något större problem när beroendet aldrig har varit fysiskt men kunde ändå kännas fruktansvärt jobbigt och inte alls bra. Att dessutom rent kroppsligt behöva dricka öl, vin eller sprit måste vara ännu värre, tänkte Hasse. Allt detta kunde förstås verka totalt överdrivet för folk i allmänhet som aldrig har haft det minsta problem med alkoholen i fråga. Ingen förstår hur något så banalt som att dricka kan vara så viktigt för vissa personer.

 

   När de efter en stunds promenad till slut kom fram till Berits hotellentré blev det dags att ta avsked, det var i alla fall vad Hasse hade bestämt sig för. Han hade ingen avsikt att varken följa med Berit till hennes rum eller forsätta nattens bravader på något annat ställe i hennes sällskap även om både han och Berit hade det riktigt roligt och trivdes väldigt bra  tillsammans. Så han tog sig i kragen, samlade sig och utbrast.

– Jaha, då var den här kvällen slut, jag har haft det väldigt trevligt  och han fortsatte Vi kanske kunde göra om det någon dag om du vill innan du och dina väninnor reser hem till Sverige igen eller vad säger du?

- Ja, de skulle vara kul svarade Berit och lade till Men varför skiljas redan nu, klockan är inte så mycket...

Hasse blev stel, han visste inte hur han skulle ta sig ur situationen utan att verka avvisande och ohövlig.  Han beslöt sig dock snabbt och sa.

- Det finns ett ställe precis runt hörnet alldeles här i närheten som brukar spela bra musik och har hyfsad stämning, vi kan gå dit ett tag... men för min del blir det bara alkoholfritt från och med nu avslutade Hasse.    

- OK svarade Berit, då drar vi dit sa hon sedan leende.