Love trophies

Kapitel 30

11 juni 1998

Freja kollade runt sig inne i byggnaden. Hon trodde först att hon och Sofia var ensamma där inne men sen såg hon att dörren till någons kontor tvärt över salan man kom in i var öppen. 

"Hej Filip, jag har med mig en nyfiken tjej" Sa Sofia.

En man gick ut ur kontoret, han hade inget hår och ett par svarta glasögon med tjock ram. Mannen som hette Filip gick fram till Sofia och Freja. Han sträckte fram sin hand till Freja.

"Trevligt att träffas, Filip heter jag. Fast det förstod du väl när Sofia sa det för några sekunder sedan." Sa Filip.

"Hej, jag heter Freja." Sa Freja. 

Sen vände sig Freja mot Sofia och sa:

"Hade jag kunnat få se tavlan nu?"

Sofia och Filip började skratta, de båda märkte att Freja var mer intresserad i tavlan än att hälsa på Filip.

"Vilket tavla är det ni ska kolla på?" Frågade Filip.

Sofia öppnade dörren till sitt kontor och Freja och Filip följde med henne in.

"Den här. Fin va?" Sa Sofia.

Freja betraktade tavlan noga. Det var en bild av Jesus med en färgglad himmel. 

"Jättefin, det var hon flickan som va här ibland som målade den va? Men oj, det måste varit hur länge sen som helst." Sa Filip.

Han betraktade också tavlan, han hade sett den förut så han gav den inte många sekunder av sin tid.

"Hur som helst, jag måste återgå till mitt arbete nu. Det var trevligt att träffas Freja, jag hoppas att vi får se mer av dig." Sa Filip.

Han gick ut ur Sofias kontor och lämnade dörren öppen. Sofia tog av sig sin jacka och hängde den över ryggen på sin kontorsstol och slog sig ner.

"Din mamma var väldigt begåvad. Det kan inte vara lätt att måla tavlor som denna." Sa Sofia.

"Så hon målade och älskade kyrkan. Du har verkligen ingen mer information, om killar eller vänner. Någon jag kan fråga om mer information?" Frågade Freja. 

"Tyvärr inte, jag ber om ursäkt. Jag förstår att du är nyfiken och gärna vill veta mer men det finns nog inget mer jag kan berätta om henne. Vi kände inte varandra så bra, det var vår tro som knöt oss samman." Sa Sofia

Freja var besviken, men hon klandrade inte Sofia. Freja förstod att detta inte skulle bli lätt, men hon var i alla fall stolt över att hon var på rätt väg. Hon hade fått se ett konstverk av hennes mamma. Det var en bra början. 

Filips kontorsdörr var fortfarande öppen så Freja vinkade, som ett sätt att säga, till honom innan hon gick ut. 

Freja såg att det hängde ett papper med olika tider då de hade gudstjänster i kyrkan på vägen utanför. Hon såg att de hade gudstjänst på både tisdag och söndag nästa vecka. Hon tänkte att det hade varit trevligt att gå på om hon inte redan var hemma med sin nya pappa. 

Nu när hon Freja tagit reda på vad hon trodde var allt hon skulle komma fram till idag började hon sakta men säkert gå tillbaka mot bilen. Påväg mot parkeringen var hon noga att observera sin omgivning, hon ville inte missa några ledtrådar. Hon hade någon tanke av att det från ingenstans skulle visa sig något tecken som ledde henne rätt utan ansträngning men när hon tänkte efter så visste hon hur orimligt det lät. 

Freja såg den där familjen hon hade frågat om hjälp tidigare, de var på väg mot hennes håll. Hon hade inte insett det då, för hon var för upptagen med att tänka på sin mamma och kyrkan, men pappan i den familjen var väldigt lång. Närmre två meter.

När familjen kom närmre stannade de och mamman började prata med Freja. 

"Hittade du till kyrkan?" 

"Ja, det gjorde jag. Tack så mycket för hjälpen." Sa Freja.

Freja sneglade lite mot den långa pappan, han höll sina små barn i händerna. De kanske var runt 3 och 6 år. Pappan gav Freja en väldigt konstigt blick, han stirrade på henne med en blick som om han ville ställa en fråga men inte fick fram orden. Det gjorde Freja lite obekväm så hon valde att ge honom ett leende för att lätta upp stämningen.

"Ingen orsak" Sa mamman.

Familjen gick vidare och det gjorde även Freja, fast åt motsatt riktning. Hon släppte snabbt den konstiga blicken hon fått av mannen och gick vidare med att tänka på sin mamma och potentiella anledningar till att saker blev som de blev. Hon kom inte på något utom onaturliga helt overkliga saker som bara hände i film. 

Under tiden som Freja gick och kollade ner i marken så råkade hon nästan gå in i någon. 

"Oj! Förlåt mig." Sa Freja.

Hon lyfte på huvudet och såg en man kort kvinna framför sig. Hon hade stora bruna ögon, helt otroligt vackra fransar och såg ut att vara i Frejas mammas ålder.

"Nej, nej. Det var helt och hållet mitt fel." Sa kvinnan. 

Hon betraktade Freja noggrant, hon rynkade sina ögonbryn i några sekunder tills hon istället övergick till att se jätte förvånad ut. Kvinnan lyfte sitt finger mot Freja och sa: 

"Du är inte släkt Agnes eller? Förlåt mig men ni är så otroligt lika." 

Freja kunde inte hjälpa att le jätte stort, hon var på rätt spår. Av värsta slumpen också, hon har aldrig varit så glad av att hon nästan råkat gå in i någon förut. 

"Jo det är jag. Jag är hennes dotter, Freja. Jag är här för att leta efter min pappa." Sa Freja.

Det var en obeskrivlig känsla som fyllde Frejas hjärta just nu. Hon kände sig helt varm i hela kroppen. Hon  var så otroligt lycklig över att hon stöt på denna kvinnan. 

"Fick Agnes barn?! Det måste varit därför hon stack..." Sa kvinnan. 

"Stack? Hade du kunnat berätta lite saker om henne för mig, allt du vet typ. Något som kan leda mig till min pappa." Sa Freja.

"Jag har inte riktigt tid just nu men här ta mitt nummer. Du kan ringa mig imorgon så kan vi träffas och jag kan berätta allt jag vet om din mamma." Sa kvinnan. 

Hon sträckte Freja en post it lapp med ett telefonnummer på. 

"Tack så mycket, jag tror inte att du förstår hur mycket detta betyder för mig." Sa Freja.

"Jag måste verkligen fortsätta gå nu, vi ses imorgon." Sa kvinnan. 

Freja kollade bak efter att kvinna gått och när Freja såg att kvinnan var utom synhåll började Freja hoppa upp och ner av glädje, sen sprang hon tvärs över parkeringen fram till Olivers bil.

Hon tryckte upp post it lappen mot bilrutan och började banka för att väcka Oliver. Han såg helt livrädd ut, något som Freja förstod. Det kanske inte är så trevligt att få sova i ett par timmar och sen bli väckt av ett bankande ljud mot fönsterrutan.