Förbjuden kärlek - Jolex

Trotsåldern

Alex vaknade av barnskrik från rummet intill de. Hon kollade över axeln och såg Josef sova djupt. Hon suckade och kasta över täcket för att hämta Matheo.

-Är det inte lite tidigt tycker du? Säger hon och går fram och tar upp honom på sin höft. Han gäspar och lägger armarna runt hennes nacke. Hon lägger huvudet mot hans lilla och stryker hans rygg.

Hon går in till deras sovrum igen och rycker ifrån hennes täcke som Josef ligger och håller i. Han vaknar till lite och rullar på sig för att lägga sig helt under sitt varma täcke.
Sen går hon ut med Matheo på höften till soffan och sätter på hans favoritprogram medan han låg på hennes bröst och sög på tummen. Hon somnar snabbt till ljudet utav figurerna på tv:n.

-Hej min sköna böna, säger Josef och går fram för att pussa hennes panna. Alex kollar upp och ser Matheo sitta rakt upp på hennes mage.

-Hej, svarar hon tillbaka i en lätt suck.

-Ska du ha kaffe? Säger han och går mot köket.

-Ja snälla.

Han skrattar lite och håller upp vatten i kaffekannan.

-Kom så går vi och äter frukost, säger hon och lyfter upp Matheo. Men han strider emot och börjar skrika. Han gör allt i sin makt för att komma ner från sin mammas famn.

-Matheo sluta, vi måste äta frukost.

Matheo skakar på huvudet och tårarna sprutar från hans gröna ögon. Han hade kommit in i en trotsålder och hans föräldrar höll på att bryta ihop över det.

Alex suckar och lyfter ner honom på golvet där han sen kryper iväg till soffmattan för att kolla på tv:n igen.

-Han kommer snart, säger Josef och drar in Alex till hans famn. Hon blundar och försöker ta sig ur hans armar. Han släpper henne och låter henne ta fram sin frukost.

-Du, det är bara en period det går över snart, säger Josef och går fram till Alex som ser ut att börja gråta vilken sekund som helst. Hon svarar inte utan kollar bort mot Matheo som sitter och ler mot tv:n.

Detta trotsbeteende hade pågått under en längre tid nu och Josef visste hur trött Alex var. Hon älskade Matheo över allt annat, men oj vad han gick henne på nerverna ibland.

-Matheo kom gubben så får du lite yoghurt, säger Josef och kollar bort mot honom. Matheo skakar på huvudet och fortsätter kolla på tv:n.

Josef vänder blicken till Alex igen och sätter sig på stolen mittemot henne. Hon dricker långsamt ur kaffekoppen och kollar på Josef.

-Han lyssnar inte.

-Jodå, han kommer snart, säger han och ler mot henne.

Hon suckar och kollar ner i bordet. Josef ser på henne att hon kommer börja gråta.

-Alex älskling, säger han och tar fram handen.

-Sluta, säger hon och puttar bort hans hand försiktigt medan hon torkar bort tårarna.

-Men du kan inte rå för att han vägrar komma just nu.

-Jag vet, men jag orkar bara inte med det här längre, säger hon och suckar.

-Jag vet.

-Plus att jag har PMS, säger hon och drar händerna genom hennes hår.

-Ja jag vet, säger han och lägger huvudet på sned. Hon kollar upp på honom och rynkar på pannan.

-Hur vet du det?

-Snälla nån Alex jag har varit tillsammans med dig hur länge som helst nu, jag märker så fort det är något, säger han och flinar mot henne.

Hon himlar med ögonen och ställer sig upp för att försöka igen med Matheo.

Till hennes stora, stora glädje kollar han nu upp på henne direkt när hon kommer och räcker ut armarna för att hon ska bära upp honom.

-Ska vi ta lite yoghurt nu? Matheo nickar och lägger huvudet mot hennes bröst. Alex vänder sig om och mimar ett "yes" i luften till Josef. Han kollar på de och skrattar medan han ställer sig upp för att hälla upp yoghurt i en liten skål.

-Sover han?

-Ja äntligen, säger Josef och hoppar ner i soffan bredvid henne.

Alex hoppar närmare och lägger sitt huvud mot hans bröst. Han tar upp sin hand och lägger den i hennes hår för att klia.

-När går det över tror du? Säger hon tyst och kliar honom lite lätt på bröstet.

-Vadå? Trotset? Hon nickar långsamt och kollar på tv:n.

-Jag vet inte, snart hoppas jag, svarar han tillbaka och kollar ner på henne.

-Jag känner mig så otillräcklig liksom. När han bara skriker och gråter och det finns ingenting som kan göra honom glad igen. Det är skit jobbigt.

-Jag vet, men du gör allt du kan, mer kan du inte göra. Han vet inte ens själv varför han gråter, det bara kommer.

Alex fnissar till lite och kollar upp på hans ansikte. Han tar sin andra hand och lägger den på hennes kind.

-Du är en grym mamma Alex, glöm aldrig det.

Alex sväljer hårt och tvingar fram ett litet leende. Sen tar hon stöd utav Josefs bröst och trycker sig upp för att kyssa hans läppar. Hon kysser honom flera gånger och andas in hans doft. Den där doften som hon bara ville dränka sig själv i. Den som gjorde henne lycklig, svag och trygg.