Förbjuden kärlek - Jolex

Jätteglada

-Wow, sa Martin kort och gott.

Alla satt fortfarande helt chockande.

-Okej säg nått nu! Säger Alex för tystnaden börjar bli allt för jobbig.

-Grattis! Säger Jenny och Ayda i kör.

-Nej men vänta vänta nu, ni måste gå igenom det här för jag fattar ingenting, säger Steinar och kliar sig i skägget.

Både Alex och Josef skrattar till lite och kollar på varandra. Josef ger henne en nick som säger att hon kan börja berätta.

-Ja..vad ska man säga? Det var ju såklart inte planerat. Men nu blev det såhär, och vi är jätteglada!

Jätteglada. Sa hon precis att de var jätteglada? Josefs hjärta började bulta och hela hans kropp värmdes. Han kunde andas ut. Han visste att Alex var glad, det var inte det. Men att hon erkände det för andra, det betydde att hon på riktigt var glad. Han kunde inte sluta le, så han fick bita sig lite i läppen för att dölja sitt enorma leende.

-Men vänta, ni..ni är tillsammans? Frågar Oskar.

-Ja.

-Så det var sant?!

-Vadå? Vad var sant? Flikar Josef in.

-Nej men vi har sagt att ni är det i typ flera år men Oskar har ju varit den enda som inte sett det! Säger Jenny och flinar mot honom.

Oskar slår till henne lite på benet under bordet och ger henne en blick. Sen skakar han på huvudet mot de och ler.

Josef och Alex kollar på varandra frågande.

-Aha men gud va kul hörni! Grattis! Nu har vi verkligen något att fira, säger Martin.

-Va det på riktigt så tydligt?

-Vad?

-Om oss, säger hon och klär av sig sin blus.

-Aha, ja tydligen.

-Jag som tyckte att vi var så jävla bra på att dölja det, sa hon och fnissa till lite.

-Bra på att dölja det? Hjärtat vi hade sex typ överallt varje dag, vi lär väll ha lämnat några spår efter oss.

-Men gud! Säger hon och lägger handen över munnen medan hon släpper ut ett litet skratt.

-Men tänk, nu kan vi hade det hela tiden utan att nån bryr sig.

-Nehe du! Vi ska absolut inte göra det på jobbet nått mer! Nu kan vi ju göra det när vi vill hemma, säger hon och putar med sina läppar.

-Mäh! Tråkmåns.

-Jag är fortfarande din chef så du måste lyda mig, säger hon och går fram långsamt mot honom.

-Nej du är min flickvän som bara råkar vara min chef också, säger han och drar hennes kropp mot hans.

-Det är så pass? Säger hon och närmar sig hans ansikte långsamt. Deras andetag nuddar varandras ansikten och vilken sekund som helst möts deras läppar.

-Mhm, säger han och tar ett grepp om hennes hår och pressar sina läppar mot hennes. Hon släpper ut små stön mellan kyssarna och han börjar backa de bak mot sängen. Hon föll ner i sängen och han kröp över hennes kropp.

-Jag älskar dig.

-Jag älskar dig, säger hon och tar tag i hans huvud för att djupa kyssarna.

-Hjärtat, viskar han försiktigt medan han stryker bort några hårstrån från hennes panna.

Hon börjar röra på sig lite och öppnar långsamt upp ögonen. Hans blåa ögon lyser i de vita, tjocka täckena.

-Hej, säger hon tyst och sträcker på sig litegrann.

-Sovit bra?

-Om jag har, säger hon och flinar lite mot han. Bilderna från natten ploppar upp i bådas huvud och de bara ligger och kollar på varandra i några sekunder.

-Det är lördag idag va? Säger hon och kollar upp från sängen förvirrat. Han skrattar lite åt henne och nickar.

-Vi har inte försovit oss, du kan vara lugn.

Hon ler mot han men hennes leende faller snabbt. Sen flyger hon upp ur sängen och kastar iväg täcket. Hon sprang in på toan och kasta sig över toaletten. När ska det ta slut? Hon orkar inte spy varje morgon längre.

-Går det bra? Ropar Josef från sängen. Hon ger snabbt tillbaka ett ja.
Hans hjärta gör ont för hennes skull. Han hatade att se henne må dåligt. Och speciellt nu när det inte fanns något han kunde göra för att hjälpa till.