Förbjuden kärlek - Jolex

Varma tårar

Alex stod i duschen. Det var dagen efter sjukhusvistelsen. De hade fått lite sömn iallafall. Tillräckligt för att klara av att gå till jobbet i några timmar. Josef stannade längre än Alex, såklart. Hon var både trött i kroppen och huvudet. Så därför beslöt hon sig för att gå hem lite tidigare.

Hon hörde inte när Josef kom hem pågrund utav vattnet som slog mot golvet och glaset. Längs hennes kinder rann det långsamt ner varma tårar utan att hon märkte det. Hon var så uppe i sina egna tanke att hon inte märkte hur det knackade på dörren.

Eftersom han inte fick nått svar, gick han in. Där stod hon i duschen och bara stirrade.

-Alex? Säger han försiktigt och gick framåt lite långsamt.

Hon hoppade till och vände sig om.

-Men gud va du skräms, säger hon och lägger en hand på bröstet.

-Förlåt, jag skulle bara kolla om du var okej för du svarade inte när jag ropad- gråter du? Säger han när han ser hennes röda ögon.

Hon blinkar och kollar ner snabbt. Hon har knappt hunnit fatta själv att hon gråter.

-Ehh, nej jag-

-Det gör du ju, säger han och går fram mot duschen.

Hon kollar upp och får inte fram några ord. Han kollar på henne ett tag och när det faller ner några tårar till på hennes kinder drar han av sig tröjan och ställer sig i duschen med henne. Hon går snabbt in till hans famn och låter tårarna rinna. Vattnet som slår mot deras kroppar är det enda som hörs.

-Älskling vad är det?

Hon kollar upp och trycker ihop läpparna. Vet inte själv vad hon ska säga.

-Jag vet inte..

Hon är tyst ett tag och han smeker hennes rygg medan han väntar på att hon ska fortsätta.

-Det har alltid varit så självklart för alla andra att jag aldrig ska bli mamma, så efter alla år så har jag liksom intalat mig själv det.

Han kollar på henne med vattniga ögon. Det gjorde ont i honom att höra henne prata om sånt. Inte för att han var osäker på ifall om hon ville det här eller inte. Utan för att hon har tänkt så om sig själv och låtit andra tänka så om henne.

-Jag trodde inte att jag ville ha barn. Och sen när det där testet blev positivt, så det enda jag kunde tänka på var vad alla andra sagt genom åren.
Jag vill det här, så mycket men jag har liksom behövt kämpa för att få känna så, fattar du? Jag har inte tillåtit mig själv det. Och jag är så rädd för att fucka upp allt. Rädd att jag ska känna så när barnet kommit.

Hon kollade ner för hon skämdes över sina ord. Skämdes över att det inte kändes självklart att behålla detta barn från första början. Skämdes över att Josef skulle dra sån jävla nitlott och få henne som sitt barns mamma.

-Men vet du vad som skrämmer mig mer än att bli mamma?

Han stod tyst och kollade på henne med intensiva ögon.

-Att förlora det barn vi redan skapat, säger hon och låter tårarna falla.

Med de orden låter han även sina tårar falla. Han blundar och tar tag i henne för att krama om henne. Hon lägger sitt huvud på hans bröst och han håller sin hand på hennes huvud.

-Jag vet älskling, viskar han mot hennes huvud medan de står under det varma vattnet. Hon nickar lite långsamt och tar ett hårdare tag om hans armar.