Noveller🎀

Resan till stöd.

Klockan var 7 på morgonen, det var kallt och fuktigt i luften och jag var på väg till skolan. Jag hade en stor klump i magen av tanken att ens vara där, mest på grund av all mobbning i dagens samhälle. Men jag kunde inte heller vara hemma, mina föräldrar bråkade hela tiden, min pappa var en alkoholist och min mamma hon var bara där. Hon sov hela dagarna och gjorde inget för familjen, då blev pappa sur på henne och det slutade ofta med att jag rymde hemifrån. 

Jag kom till skolan runt 8 och hår första lektion var SO. Jag gick till skåpet och det var där jag såg dem, Tilde och Alva. De hade alltid varit taskiga mot mig. Ända sedan lågstadiet. Jag försökte gå it ett raskt tempo till skåpet och sen till lektionen men de såg mig. "Nämen titta vem som är här!" Nej nej nej.. varför händer det här mig." Stanna då Alice, eller vill du ha stryk igen?" Jag svarade tillslut "Låt mig vara snälla bara slu-" Jag kände hur ett hårt föremål nuddade mitt huvud och sen blev allt bara helt svart.

Jag vaknade upp 10 minuter senare hos skolsköterskan.
-Hej Alice, du svimmade. Försök att äta det här sa hon och gav mig något att äta.
-jag är inte hungrig
-Men du måste få i dig näring.
-Asså jag är verkligen inte hungrig
Sedan satt hon och hade typ en hel föreläsning om att jag behövde äta något men jag lyssnade inte. Jag ställde mig upp och gick, jag gick snabbt så att hon inte skulle hinna efter mig. Jag såg en av toaletterna och gick in ditt för att bara ta igen det som nyss hände.

Jag bestämde mig för att gå hem. Vilket inte skulle bli ett bra beslut för mig. När jag kom hem var allt som vanligt det var inte där,tyst och mörkt i mitt rum. Sen hörde jag ett skrik, det var högt och ljust. Jag hörde att det var min syster Emma. Jag gick ditt för att jag fick bokstavligen panik av det där skriket. Då såg jag det. Min mamma låg på köksgolvet med blod över sig, min pappa skrek på mig och Emma att gå upp på våra rum och att han annars skulle göra något dåligt med oss. Emma grät, hon grät som hon aldrig hade gjort förr. Det var det värsta jag hade sätt i hela mitt liv. Jag kan inte föreställa mig hur Emma känner sig just nu.

Jag tog med mig Emma till mitt mitt rum, jag gav henne ett par hörlurar och slog på hennes favorit serie för att lugna ner henne. Jag kunde inte vissa henne att jag också var livrädd för då skulle hon bara bli mycket mer skrämd. Jag såg rädslan i hennes ljus blåa ögon som lyste upp som diamanter. Efter någon timme somnade Emma och jag gjorde mitt val, jag gick ner för att titta om det var kvar någon i köket.

När jag kom till köket var ingen där, varken mamma eller pappa. Jag letade i hela huset men ingen var hemma. Alla skåp var tomma,garderober och förrådet. Jag bestämde mig för att ringa min mormor och förklara allt. Hon kom och hämta mig och Emma.