Vildmarksvän

Bullar och berättelser

När Svea kommit ner till affären var hon på bättre humör och tillät sig att släppa Emma och Josefin för en stund. Hon vred om handtaget och hörde butiksklockan ringa när hon försiktigt tryckte in dörren till affären. Därinne var luften varm och luktade en smula unket. Solstrålar sipprade in genom de dammiga fönstren och lyste upp golvet och hyllorna på den lilla affären. Bakom kassan satt en ung tjej, kanske några år äldre än Svea, och tittade på sin mobil. Hennes ljusbruna hår var uppsatt i en lös hästsvans och hon hade på sig en alldeles för stor vit T-shirt med texten "Valsjöbua" på, vilket var namnet på affären. Hon tittade snabbt upp från sin skärm och höjde nonchalant handen till hälsning. "Hej" svarade Svea lågt och smög vidare in mellan hyllorna.

Hon tog fram lappen för att kolla vad det var hon skulle köpa egentligen. Mjöl, smör, kakao, jäst, kanel och kardemumma var det, hon kunde inte låta bli att undra om Inga tänkte baka nåt. Förhoppningsvis.
Svea hittade snabbt allt på listan och ställde fram det på kassan. Tjejen lade motvilligt ner mobilen och skannade slarvigt varorna för att sedan låta dem åka nerför rullbandet.
"Det blir 115 kronor" meddelade hon trött. "Kvitto?"
"Nej det går bra tack!" sa Svea artigt och plockade snabbt ner varorna i en plastpåse.

Luften kändes genast kyligare när hon kom ut. Solen hade gått i moln och hon såg stora mörkgråa moln torna upp sig på andra sidan sjön. Den varma sommarkänslan som nyss legat i luften var som bortblåst och istället fanns där en sorts obehagligt still och kall känsla som hon mycket väl kände igen, det var lugnet innan stormen. Svea visste att vädret kunde slå om fort i bergsbyar som den här och hon började småspringa upp till huset med ett hårt grepp om plastpåsen. Hon ville helst komma in i huset innan det började ösregna. Snart kände hon små vattendroppar träffa ansiktet och hon skyndade ännu mer på stegen.

När hon kom rusande in i trädgården hörde hon ett högt dånande av åska långt borta och kände regnet börja smattra mot hennes rygg. Svea högg tag i ytterdörren och hann precis kasta sig in innan ösregnet kom. Skyarna öppnade sig och regnet vräkte ner mot marken. Hon slog hårt igen ytterdörren bakom sig och pustade ut. Inga skyndade sig in i hallen till Svea. "Hua mig, vilket oväder! Du blev väl inte allt för blöt va?" sa Inga oroligt och tog sin skrynkliga hand bakom Sveas huvud. "Nämen, oj oj oj, ditt hår är ju plaskvått! Kom här så ska Inga hämta en handduk åt dig!"

Svea gick och bytte om på övervåningen och för att sedan bli insvept i filtar och handdukar av Inga. Hon tvingades ner i soffan och blev serverad en macka och en kopp te. Svea tackade och tog några klunkar av teet. Hon tyckte om att bli ompysslad. Hon satt ihopkrupen i soffan och tittade på medan Inga gick fram och tillbaka i köket och hämtade olika mjöler och bunkar och sånt. "Vad ska du baka?" frågade Svea nyfiket. "Kanelbullar!" sa Inga glatt och hällde ner vetemjöl i en stor bunke. "Mmm, vad gott!" mumlade Svea och log för sig själv. Inga var verkligen en  omtänksam gammal gumma, alltid lika snäll mot Svea och hennes föräldrar! Svea såg henne mer som än mormor än som en granne och eftersom Inga hade varken man eller barn var Svea det närmaste hon hade till ett barnbarn.

Hon började känna sig lite dåsig i sin hög av filtar och med magen full av varmt te. Hon tillät sig att vila en stund, lyssnandes på Inga som fixade i köket och regnet som öste ner utanför huset.

Svea måste ha slumrat till lite för efter vad som kändes som några minuter senare var bullarna klara. Inga lade snyggt upp dem på ett fat för att svalna och placerade sedan fatet på vardagsrumsbordet framför soffan. Till Sveas förvåning hade hon även gjort en kastrull med varmchoklad som hon försiktigt hällde i varsin mugg och lade bredvid bullarna.
"Ibland får man lyxa till det!" förklarade Inga och satte sig bekvämt i soffan bredvid Svea.

Svea gäspade och tackade Inga så jättemycket för allt fixande och bakande. Hon tog sedan glupskt en bulle och tvingade sig till att tugga den långsamt. Hon drack också två stora klunkar av varmchokladen och kände en varm känsla sprida sig i hela hennes kroppen.
De satt tysta en stund och åt av bullarna och lyssnade på regnet som nu bara smattrade lätt mot fönsterrutorna.