Words

Kapitel 2

Vill skrika ur mig all smärta.

Jag vill inte ha den!

Jag vill verkligen inte.

Jag vill inte mer.

Snälla låt mig försvinna.

Försvinna bortom alla svårigheter.

Låt mig inte lida, låt mig leva.

Andrey och jag var som pusselbitar som hörde ihop. Han var stark och jag var svag. Vi var ett bra band tänkte jag. För ett ganska långt tag sedan gick min bästa vän bort, hon var allt jag hade. Hon var med mig under hela min resa. När hon levde, levde jag också. När hon dog, dog jag med. Ingenting var sig likt efter det. Världen blev en mörk plats. Den var inte längre ljus och livlig. Grå och svart blev den.

Jag saknar dig Evelyn.

Jättemycket.

Snälla kom tillbaks.

Jag klarar inte mer.

 När hon försvann hade jag ingen annan än Andrey. Min Andrey.

Min tröst. I början var Andrey en kille som alla drömde om att ha i sitt liv. Han var snäll, omtänksam, söt, en dröm kille och allting var så perfekt. Lite för perfekt. Tills en dag han förvandlades till ett monster som bara krävde mer och mer.

Allting började med den middagen hos Evelyn. Vi hade fixat oss och skulle just åka när jag hör hur Andrey pratar i telefon. Jag tänkte inte mycket mer på det, fortsatte sminka färdigt mig tills jag hör från andra rummet bredvid en kvinnlig röst ur telefonen. Han pratade från vardagsrummet, jag satt i vårt sovrum, en hall bredvid. Jag går försiktigt upp ur stolen och vidare till vardagsrummet där han var. Jag frågar vem var det du pratade med. Han lägger fort på och säger att han inte pratar med någon. Där börjar min frustration ta över. "Vem pratade du med Andrey!" Säger jag och höjer rösten. "Ingen alls säger jag!" Han höjer också rösten. 

Här börjar helvetet. Tankarna rusar förbi i huvudet. Jag säger inget mer. Jag går därifrån med en oro i magen. Han kommer bakom mig och rör vid min höft, jag tittar bak och ser hur han smeker mig på kinden. "bort säger jag!" "Backa!"

Säger jag medans jag drar bort hans händer ifrån mig.

"Jag får göra vad jag vill med dig, hör du det. Jag får göra exakt vad jag vill med dig, du är äcklig Eliza!" Han blir mer hotfull och jag backar ännu mer. Jag börjar bli rädd. Hade inte förväntat mig detta.

"flytta på dig" säger jag med låg röst.

Han ger mig en stor käftsmäll på högra kinden. Det gjorde ont. Men inte lika ont som rädslan.