Det sista året

Kap 2

Julians perspektiv
Jag såg hur Valentina drog med sig Ophelia ut.
Asså Ophelia är så jävla irriterande. Hon är skit dålig på basket också.
-Vafan hände? Frågade Sebastian och flinade mot mig.
Jag flinade tillbaka.
-Ingen aning, de dampade för ingenting! Sa jag och skrattade. Varför har jag blivit såhär?
Jag tänkte inte mer på det och fortsatte spela.

Snart kom Valentina och Ophelia in igen.
De gick in på plan och började spela.
Mål, efter mål, efter mål gjorde de.
Efter ett tag ledde de med 100-34.
-Hur kan de ha gjort så många mål?! Utbrast Frans som var i mitt lag.
Jag fattade ingenting. Från att spela ett lugnt spel till att lägga allt.
Sjukt...
-Lag snack! Ropade jag över planen och våran idrottslärare blåste i pipan.
Jag sprang över till mitt lag och började snacka.
-Okej vi måste täta vårat försvar och passa bättre passar! Annars kommer vi ingen vart! Vill ni ens att vi ska vinna?! Frågade jag irriterat.
Alla mumlade ett ja och gick sedan ut ur den lilla ringen som vi hade skapat.
Jag vände mig mot Valentinas lag. De stod i en likadan ring som mitt lag hade stått i förut.
-Okej tänk på det jag sagt nu så vinner vi detta! Vi leder med mycket poäng så nu gäller det att stoppa de från att lägga i! Hörde jag Valentina ropa. Alla började klappa åt henne och de ställde sig redo för att passa in bollen.
Jag fick ögonkontakt med henne men hon bröt den snabbt.
Fan asså hon måste hata mig nu. Men det är bara bäst att jag slutar tänka på henne.

Ophelia passade ut bollen till Valentina som sedan sprang fram mot korg och gjorde en felfri lay up.
Den satt och laget började klappa åt henne.
Jag himlade med ögonen.
-Okej allihopa då är det dags att avsluta! Ropade läraren och började samla ihop allt i hallen.
Valentina joggade fram till mig med en stolt min.
-Tack för en bra match, sa hon och skakade min hand medans hon flinade stort.
-Men nästa gång tycker jag att du inte behöver vara en idiot eller hur? Sa hon och joggade iväg mot Ophelia. Jag såg hur hon hoppade upp på sin kompis rygg och de började skratta högt.
-Jävligt snygga bröst har du iallafall jävla hora! Skrek jag och kollade bort mot Valentina.
Hon hoppade av Ophelias rygg och snabbt sprang Ophelia fram till mig.
-Vad fan kallade du henne?! Skrek hon åt mig.
Det var en jävligt bra fråga. Vad hade jag sagt egentligen... jag är så himla dum i huvudet.
Valentina sprang in i omklädningsrummet och stängde igen dörren med en smäll.
-Shit... sa jag lågt och sprang snabbt in till killarnas omklädningsrum för att sedan fortsätta ut mot skolgården. Jag kollade runt omkring mig och mina ögon stannade på en tjej. Hon sprang med sin väska hängandes på sin axel och händerna vid ögonen som att hon torkade tårar. Jag insåg snabbt att det var Valentina. Jag sprang fram till henne och tog tag i hennes arm. Hennes kropp vändes mot mig och stöttes in i mitt vältränade bröst.
-Asså sorry för det jag sa där inne, sa jag och försökte få ögonkontakt med henne. Men det ända hon gjorde var att kolla ner i marken.
-Men asså seriöst du har jävligt snygga bröst, sa jag. Jag kan inte visa mig som mjuk för henne.
Hon kollade upp mot mig och först nu såg jag hennes blöta kinder. Hennes ögon var rödsprängda och mascaran var utsmetad.
Jag vände mig om och gick iväg.
-Fuck off din idiot... hörde jag henne säga bakom mig.
Valentinas perspektiv
Han vände sig om och innan jag visste visst ordet av det slog han till mig i magen. Jag böjde mig fram av smärtan.
Han gick iväg mot sin bil och åkte sedan iväg utan att säga något.
Hur dum får man vara.