I'll never leave you ~ o.r

Kapitel 3

(Låt tips: Do I wanna know ~ Arctic Monkeys)

Jag och Omar hade lämnat huset sist men bara efter några minuter så hade han kört före alla andra. Han hade kört in i den andra filen när han hade chansen. Han körde om de andra och jag hörde vagt hur Oscar ropade efter Omar att han skulle sakta ner. Det gjorde han inte, tvärtom så ökade han farten och jag höll om honom hårdare. Han skrattade.

Jag såg i en av de små speglarna hur Oscar gestikulerade att vi skulle åka åt sidan och stanna.

"Va fan Omar!" Oscar ryckte av sig hjälmen och stampade över till oss. "Hon är skör! Kan du inte ta det lite lugnt för en gångs skull?" Omar och jag tog av oss hjälmarna. Jag fick till och med upp spännet själv.

"Jag hade ju kontroll." Sa Omar och rykte på axlarna. Oscar bokstavligen kokade.

"Ta det bara lugnt. Det där är min syrra och jag vill inte förlora henne på grund av din galna körning." Med det så satte sig Oscar återigen på sin moped. "Och du vet inte vägen, så håll dig bakom mig." Omar nickade men kollade inte på Oscar. Hans blick var fäst på mig. Med tanke på att jag inte lyckades med min hjälm innan så hjälpte han mig igen. Sen blinkade han åt mig och jag rodnade.

Och så var vi iväg igen. Omar höll sig bakom Oscar som han hade sagt. Jag kramade honom bakifrån mest för att jag inte kunde hjälpa det. Han såg så kramgo ut men det oroade mig att mitt hjärta hoppade över ett slag varje gång jag kramade om honom.

Utan att ge fjärilarna i min mage mer uppmärksamhet så blundade jag och njöt av den nu långsammare åkturen.

Efter 15 minuter parkerade vi på en av de tre parkeringarna utanför skolan. Med Omars hjälp så steg jag av mopeden. Han började asgarva när jag drog av mig hjälmen och jag gav honom en frågande blick. Inga ord kom ut då han kippade efter andan.

"Snyggt fågelbo sis." Sa Oscar när han gick förbi mig. Mina händer flög upp till mitt hår och jag försökte fixa det frenetiskt. Omar lyckades lugna ner sig och tog ett steg mot mig. Jag betraktade hans rörelser försiktigt. Han tog ett steg till och jag kunde nästan känna hans andedräkt på mitt ansikte. Jag stelnade till och han flinade åt mig.

"Låt mig." Viskade han innan hans händer ersatte mina och började sakta lösgöra tovorna.

Han var snart klar men flyttade inte på sig.

"Förlåt för min körning tidigare. "Sa han. Sen flyttade han sitt ansikte närmare mitt öra. "Jag ville bara att du skulle krama mig hårdare." Jag kände hur mitt ansikte hettade till. Omar tog tag i min hand och började dra mig mot Globen (en av de två byggnaderna) där vi hade våra skåp. Killarna hade varit här innan och fått skåpsnummer och scheman och allt sånt där.

Väl vid skåpet släppta han min hand så att jag kunde ta upp min nyckel och låsa upp skåpet. Min hand blev genats kall och jag önskade att han kunde ta den igen. Nej! Jag får inte tänka så. Han är Oscars bästa vän för i helvete! Jag gav mig själv en mental facepalm och tog fram min dator. Omar hade sitt skåp fem skåp från mitt men han stod bara vid det och kollade på mig.

"Vad?" Frågade jag med ett leende.

"Du är vacker." Sa han mjukt. Han gick fram till mig. "Vi ses vid lunch." Han gav mig en lätt puss på kinden och sen var han borta. Sakta förde jag min hand mot min kind och rörde lätt vid den med mina fingertoppar. Han gör detta så mycket svårare. Jag vill inte sabba deras vänskap. Kanske bäst att hålla mig undan i framtiden.

Med en suck smällde jag igen skåpsdörren och begav mig mot samhällen. Linnea satt vid ett bord utanför klassrummet med datorn framför sig. Jag behövde inte ens kolla för att veta att hon hade hörlurar i öronen. Hon och jag är väldigt lika på den fronten, ingen av oss skulle klara oss utan musik.