INTE REDIGERAD
Jag blängde på Taylor.
"Tror du inte att hon behöver dig nu när hon är gravid med ditt barn? Eller tror du att hon vill vara ensam mamma?" frågade jag och Taylor ryckte på axlarna. Jag kunde se hur han gömde alla sina känslor från mig och hur han blev den tuffa mördaren igen.
"Jag vill inte ha barn" sa Taylor enkelt och kollade på mig med känslolösa ögon.
"Du har inget val" svarade jag envist, jag måste få honom att hjälpa Frida. Vad det än kostar.
"Det är hennes fel att hon inte går på p-piller" mumlade Taylor men jag hörde det ändå.
"Det är ditt fel att du inte använde kondom" sa jag och han gav mig en ilsken blick.
"Jag kommer inte bli pappa!" röt han argt och jag hoppade till av förvåning. Han gick närmare mig och jag kunde se hur han tog fram sin pistol.
"Taylor det räcker nu" Camerons röst stoppade Taylor och jag andades lättat ut.
"Håll käft Cameron" Taylor tog tag i mig och riktade pistolen mot min tinning medan han kollade in i mina ögon.
"Du nämner inte det där jävla barnet någonsin mer annars skjuter jag skallen av dig" väste Taylor hotande men jag höll Taylors ilskna blick utan att svara. Jag såg i ögonvrån hur Camerons hand höll i en svart pistol också och han riktade på Taylor.
"Svara mig!" röt han efter några sekunders tystnad och ignorerade Cameron. Jag var så rädd att jag kunde känna hur mina ben darrade och jag var ganska säker på att mitt ansikte var lik blekt.
"Okej" viskade jag fram med en skakig röst och Taylor släppte mig. Dom andra killarna kollade förvånat och lite skrämt på Taylor som flinade belåtet innan han satte sig i framsätet igen. Så fort han var borta kom Matt framrusandes.
"Gjorde han dig illa?" frågade han och svepte blicken över min kropp.
"Lite blåmärken här och där" mumlade jag fortfarande skärrad över vad som hade hänt.
"Regel nummer ett: reta aldrig Taylor när han är sur, ledsen eller något sådant. Han kan inte riktigt kontrollera sin ilska" sa Matt allvarligt och jag nickade. Vi hoppade in i bilen igen och såklart fick jag sitta i samma bil som Taylor.
"Måste jag sitta med honom?" viskade jag tyst i Matts öra.
"Det kommer gå bra. Vi andra har inte lika kraftiga humörsvängningar som han" viskade han tillbaka och gav mig ett försiktigt leende. Jag log tillbaka och satte mig tillrätta i sätet och efter en stund somnade jag.
Jag vaknade av att någon skakade om mig och jag öppnade ögonen.
"Vi ska ta en paus" sa Nash från framsätet. Vi körde en bit, innan Nash stannade bilen och alla hoppade ut. Den andra bilen kom också och vi började äta mackorna som Hanna, Vera och Ellinor hade packat med och alla stod och pratade förutom jag och Taylor. Jag gissade på att Taylor var arg och jag kände mig bara att jag ville vara själv. Jag saknade verkligen Frida och det var ändå ganska konstigt. Visst, hon har svikit mig många gånger men jag behöver henne för hon är den enda som förstår mig. Jag studerade alla människor en stund till innan en tanke slog mig. Jag smög bort till en av bilarna och öppnade bagaget. Jag visste att Fridas väska var med för den hade hon lämmnat så att ingen skulle misstänka att hon var borta när vi åkte från hotellet. Jag fick stå i flera minuter och leta innan jag hittade rätt väska. Jag öppnade locket och grävde runt bland alla nya käder som vi köpte för ett tag sen. Jag visste att Frida hade lämnat en mobil i väskan innan hon åkte men jag kunde inte hitta den.
