Pain

1-En gul måne

<3

Jag hade precis lämnat biografen, jag hörde Sanna ropa hejdå och sprang iväg. Mitt busskort var slut så jag fick gå hem, kännslorna från filmen var fortfarande kvar, sorgen och flickans rädsla.

Jag funderade jag på om jag skulle ta den långa vägen igenom stan och slippa bli mördad eller den korta vägen igenom skogen och bli mördad. Ok, jag tror inte att det går runt en mördare i skogen men klockan var åtta på kvällen nu och jag såg en skräckfilm på bio. Det får bli den långa vägen.

Medans jag gick över bron märkte jag att det inte var så många människor ute, fast jag var i stan. Borde det inte vara många människor ute här på kvällen...?

De var inte så många men de var läskigt galna. Medans fullisarna skrattade och kastade ölburkar på gatan så försökte jag tyst och liten smita förbi dem. Såklart började de glo på mig. Det kanske var säkrare att gå i skogen iallafall... Man vill ju inte råka bli slagen av en kriminell!

Jag visste inte hur jag skulle gå tillbaka utan att nån märkte nåt, jag kände hur paniken började stiga. En gubbe vid ca 30 års åldern flinade lite och började gå mot mig. Försiktigt gick jag bak, han hade säkert en kniv eller nånting. När 2 andra fulla män började gå mot mig vände jag mig om och började springa, flåsande stoppade jag in min hand i jackfickan och fiskade upp mobilen. Utan att ens kolla om fullisarna var bakom mig slog jag in Sanna's mobil nummer och satte mobilen hårt intryckt mot mitt högra öra. Min ficka var fortfarande öppen så jag kände hur jag tappade min plånbok. Fan... Tänkte jag. Jag svär aldrig högt, bara i tankarna eller så kan jag viska det jätte lågt. "Denna användare kan inte ta emot ditt samtal just nu, lämna gärna ett meddelande efter signalen. Piiiiiiiiiiip."

Inte bra, inte bra, inte bra, inte bra.. Tänkte jag. Efter kanske 10 minuter vågade jag kolla bakom mig, de var borta. Puh. Jag gick en grusväg som ledde in till skogen. Det fanns flera grusvägar här som går till skogen, så det var inte så svårt att hitta hit. Jag funderade på att gå tillbaka och hämta plånboken men ångrade sedan mig, de kanske var kvar och väntade på mig? De kanske hade lämnat min plånbok på ett ställe så när jag ska ta plånboken kommer de springades och sticker in en kniv i mig? Bara tanken var skrämmande.

Skogen var stor och mörkt, det fanns massa stigar in, det spelade ingen roll vilken stig man tog för att komma hem. Det var bara att gå rakt fram tills man ser gula lampor lysa, så hade man kommit rätt. Nu kände jag hur mycket håll jag hade. Jag satte mig vid ett random träd och vilade. Molnen hade åkt förbi månen nu. Det var fullmåne. Konstigt nog så var månen vit, gul. En färg på månen jag aldrig hade sett förut fast det hade säkert nåt med solen att göra. Det var inte bara så att det var fullmåne och den var gul, den var otrolig stor också... Seriöst skrämmande stor.

Jag gäspade, visste inte varför för jag brukade typ aldrig vara trött och klockan var bara åtta. Eller sist jag kollade så var den det. Jag försökte känna i fickan efter min mobil innan jag kom på att jag redan höll i den. När jag tog fram den kände jag hur hårt jag höll min mobil, och jag såg något rinna... Var det svett? Det måste det vara, det kan absolut inte vara vatten. När jag satt på min mobil så såg jag att klockan var 21:29

Redan?? Så lång tid kunde inte allt ha tagit... Jag bytte hand på mobilen för att kunna torka bort svetten fast ljuset från min mobil fick mig att se vad det egentligen var. Jag släppte hastigt min mobil och bara tittade på handen. Mitt hjärta dunkade hårt och snabbare. Hur... Det kunde inte vara sant, vart fick jag det ifrån? Hur kunde jag ha blod på handen... Jag torkade bort blodet på min ena jeans byxa och det gjorde inte ont. Jag hade inte skurit mig iallafall, jag måste ha fått blodet nån annanstans... Jag försökte undvika att tänka på det, plockade försiktigt upp min mobil och tog fram kameran. Det skulle vara riktigt coolt med en bild på månen nu. Jag riktade upp kameran mot himlen och styrde den mot månen sen var jag nära att tappa mobilen. Månen syntes inte. Alla stjärnor runt om var med men i kameran var det bara en stor svart, tom cirkel.

Man såg tydligt att något skulle vara där, något som hade suddats bort... Jag kunde iallafal se månen med mina riktiga ögon. Först blodet och sen månen... Något var fel, jag borde gå hemmåt nu. Jag ställde mig upp och försökte ignorera tankarna om månen och blodet. Alldeles kallsvettig och skräckslagen vinglade jag mig hem, fullisarna var ingenting nu. Jag vet att jag skulle ta tillbaks det ifall nån av dem hade hoppat fram nu men ändå.

Jag kunde inte ens gå ordentligt. Japp, grattis fjorton-åriga Alina Revaloenrof, du har nu varit med om den hemskaste kvällen i ditt liv! Det kan bli värre!

Jag försökte intala mig att fullisarna inte var fulla utan bara vill vara snälla och hjälpa mig. Att blodet jag såg inte var blod utan bara svett som jag trodde först. Att jag bara riktade mobilen åt fel håll när jag skulle ta kort på månen och att... jag hörde prassel. Ok, nu var jag seriöst livrädd. Nu kunde det 100% inte bli värre!

Det blev tyst. Det enda jag kunde höra var hackningen från mina tänder. Nu måste jag fortsätta gå... hehe... det var nog bara jag som prasslade.. öhh säkert hehe, typiskt mig liksom..... haha...

"Aaaaaaaaaaah" hörde jag någon skrika, det var från en tjej... ok, herregud, lugn nu Ali... lugn, lugn, lugn, jag började också skrika och springa. Det *flås* flås* kan *ugh* inte bli *flås* värre! Jag sprang och sprang, första gången jag är seriös med att säga det: Jag sprang för mitt liv! Några tårar rann, jag vill inte dö! Jag började äntligen se ljus! Fast tårarna gjorde att ljuset blev suddigt och smetades ut.. Jag sprang fortfarande lika snabbt men det kändes ändå som att allt gick i slowmotion.. En svart skugga täckte ljuset. Nej.. tänkte jag. Jag sprang rakt mot den mörka skuggan. Ingen kan hindra mig nu, jag ska hem, jag ska hem, jag ska hem... INGEN KAN HINDRA MIG! Jag förstod inte vad som hade hänt med mig nu... Vad är det för fel på mig? "Vem är du...?" lyckades jag få fram innan jag blev medvetslös.

Ja, dethär är min FÖRSTA del på min FÖRSTA berättelse här på wattpad :D hoppades ni gillade den och kommentera gärna <3