He's not just a horse...

Kap 4

Krille har skadat hoven... Han har en spricka i hoven och är gipsad. jag kommer inte ihåg hur det hände men när Malin (ridlärare) berättade det så kom det som en chock. alla som var i rummet bara väntande på en reaktion från mig. alla vet hur mycket han betyder för mig. varje gång vi ska önska så skriver Malin upp krille utan att jag äns sagt något.

Han står just nu i en vilobox utomhus med en gipsad hov. i fredags var jag och kollade till honom. fredagen innan det frågade jag hur han mådde osv hon sa att allt går som det ska och att han är på bättrings väg. men när jag gick ut till honom så typ kraschade något inom mig. han stod mitt i boxen, när jag kom såg man lyckan han spetsade öronen.jag gav honom godis och klappade honom, pratade med honom. han kunde inte gå fram till dörren för att hälsa eftersom det tydligen gjorde ont. men han tog ändå ett steg framåt visserligen ett litet steg men det lilla steget kämpade han med bara för att komma fram till mig!
Jag hade tårar i ögonen och riktigt kämpade för att inte börja gråta det är ju folk hela tiden överallt! Det är en anledning till att jag inte säger saker högt, rädd för att folk ska höra och skratta åt vad jag har att säga.
Men iallafall när jag skulle gå så vände jag mig om... visserligen det största misstaget, jag såg hur han tittade på mig med spetsade öron och jag vet att han ville gå ända fram och hälsa men han kunde inte! Fatta hur det känns! Att se någon kämpa för att bara hälsa på er? Det var som om något sög till i magen jag kan inte förklara det, men bara synen av att se han lida brister det!