Love at first coffee •••» Foscar

Vad är vi?

Oscar
Den välkända ringsignalen från min telefon bröt sig in i min sömn, vilket fick mig att irriterat sätta mig upp och kolla med ett irriterat ansiktsuttryck efter mobilen.
"Vafan", mumlade jag otydligt då jag bara önskade att den kunde sluta ringa.

"Vad händer?", en svag röst vid min sida fick mig att rycka till, men senare lugna ner mig då det bara var Felix. Bara och bara. Det var Felix, inte vem som helst. Jag grymtade tyst och suckade någorlunda lyckligt när mobilen slutade pipa.

Felix var däremot inte så irriterad eller trött, utan tog chansen att sätta sig gränsle över mitt skrev, otroligt snabbt.
Lite förvånad över hans handlingar höjde jag på ögonbrynen åt honom där han flinandes satt placerad över mitt skrev.

Varsamt satte han en hand på min bröstkorg, lutade sig ner för att sedan låta sina läppar borsta mot mitt öra då han lät små ord lämna hans mun.

"Jag gillar din morgonröst. Den är så... Sexig", viskade han, med minst lika 'sexig' morgonröst. Rysningar skickades runt i min kropp, som ett eko på något sätt.
Då han lutade sig tillbaka, men med handen fortfarande placerad på min bröstkorg verkade han ta tillfället i akt och bet sig sexigt i läppen.

"Feeelix?! Jag är hemma nu!", en halvt igenkänd röst ljöd inom väggarna. Felix blick rörde sig snabbt från mina ögon till hans dörröppning, och vi båda drog snabba slutsatser om personen ändå skulle hinna se vad som hade hänt även hur mycket vi försökte flyga av varandra på dem ynka sekunderna.

"Hej! Hur var-", rösten som tillhörde hans syster Alva tystade tvärt då hon istället stod fryst med armarna vilandes på hennes höfter vid dörröppningen.
Av det faktum att jag låg med huvudet mot dörröppningen gjorde jag ett försök med att fånga hennes ögonkontakt, kanske få se hennes reaktion.
Lyckligtvis lyckades jag, och förvånade till mina tidigare gissningar stod hon och log.

"Hej Oscar! Um..stör jag?", undrade hon samtidigt som en svag färg av röd tog plats över hennes ansikte.
Felix skakade på huvudet och gömde sitt huvud i sina händer. Jag älskar när han rodnar. Då blir han alltid så feminin, så söt.

Då jag kom på att tiden faktiskt existerade skickade jag en snabb blick på klockan fint upphängd på den vita väggen, och drog slutsatserna att det var relativt sent på kvällen. Att jag och Felix hade somnat, var ingenting jag inte var medveten om.

Ett nervöst skratt lämnade min mun, innan jag senare hörde hur fotstegen avlägsnade och försiktigt försökte få av Felix från mitt skrev.
Felix sköt fram underläppen och förde sedan sin hand mot min bröstkorg igen i ett tappert försök att få mig att stanna kvar.

Jag kunde inte låta bli att skratta av hans envishet.
"Felix, någon ringde", skrattade jag mjukt och Felix gav för en gång skull upp.
Snabbt var jag nere vid mina byxor som låg utspridda på golvet, och hade en kort stund senare min mobil i mina händer.

'Missat samtal från: Mamma'

Jag suckade, då jag också förstod att någonting som hette 'resten av världen' existerade.
Snart pep signalerna till mammas kontakt.

'Hej Oscar!', pappa svarade ovanligt nog i mammas telefon.

'Um..hej pappa'

'Har du lust att komma över imorgon på fika, förstår du, både mamma och pappa saknar ju sin son', orden pappa sade fick mig att fnissa. Dem klarade sig visst inte alls utan mig.

'Jo, men är det okej att min...Um..vän? Följer med?', jag var osäker på mina ordval. Vad var jag och Felix egentligen?

'Jodå, men då kommer ni vid...två?', pappa var alltid en sådan mammafigur. När mamma inte var där, var han alltid som mamman. Fast det är det som är det mysiga med pappa, han är så annorlunda.

'Jepp, ses då', med dem orden lade jag på, innan jag vände mig till den nu - till min förvirring- nakna Felix placerad på sängen. Han flinade av mitt ansiktsuttryck.

"Vänner?", sade han, medan han pillade efter smuts under sina naglar. Jag visste att han inte tig illa upp, men han spelade sur. Jag suckade, innan jag retligt tog av mig mitt sista klädesplagg från min kropp, vilket fick Felix att höja ett och annat ögonbryn.

Jag flinade åt hans en aning förvånade ansiktsuttryck och gick fram till sängkanten, kollade ner på Felix som mötte min blick. En vision av lust passerade genom hans ögon, innan han helt oförberett drog mig över honom. Ett ben vardera om hans mage, händerna bakom hans nacke.

Sakta böjde jag mig fram, mycket noga med att göra så att mina rörelser så som hans rörde sig mot hans öra, då jag viskade;

"Nöjd?", med ett flin flyttade jag mig en bit från hans öra för att möta hans ansikte.
Han ryckte på axlarna, ett leende bröt sig fram mellan hans innan raka läppar.

Han nickade mjukt innan han pressade sina läppar mot mina. Jag kunde inte låta bli att skratta, och flytta mina händer från bakom hans nacke till att smeka hans kinder.

Täcket som låg ihoptrasslat bredvid oss, tog jag ned ovanligt mycket smidighet och omfamnade både mig och Felix under det varma, vit-blåa täcket.

Utan förvarningar, vände Felix på sig i sängen, vilket resulterade att jag var underst.
Jag skrattade tyst.

"Vad gör du?", fnissade jag. Han log, skakade på huvudet innan han tystade ner mig med en kyss.

"Jag borde gå hem", suckade jag. Felix korsade ögonbrynen, så att det bildades en liten rynka emellan dem.

"Varför kan du inte bara stanna här?", hans röst lät verkligen bedjande, bedjandes efter min kontakt. Jag korsade mina ögonbryn, lät blicken svepa över Felix rum.

"Är det okej då?", frågade jag sedan. Han lös upp i ett leende, innan han nickade.

Av den obekväma placeringen i sängen vred jag obekvämt på mig, sökandes efter en skön position.

Snabbt reste sig Felix upp.

"Lägg dig ner", bad han. Jag gjorde som han befallde, lite undrandes över hans nästa drag. Snart var han liggandes mot mitt bröst, med täcket lagt återigen över oss.

"Vad är vi Oscar?", frågade han tankfullt.

Ja, vad är vi?

<><><><><><>
Vafan.
Jag hatar när inget speciellt händer i ett kapitel, bara massa cheesy loving shit.
Idag har varit en väldigt dålig dag. Skolan suger piss.
Skolan borde läggas ner eller något. Pallar bara inte med den.
Grät igår, var påväg att gråta flera gånger idag av den, liksom, vafan är meningen med den?

Men, hoppas att NI har haft en bra dag, till skillnad från mig. Njut av fredagen btw. Fredagsmys u know😎
Pöss på er💋