Kraften i snacket - Effektfull kommunikation med tonåringar

Kapitel 4: Kommunikation

SYFTET MED LYSSNANDE

"Vi har två öron och en mun, och vi bör använda dem proportionerligt".

- Susan Cain, Quiet: The Power of Introverts in a World That Can't Stop Talking, egen översättning

Har du någonsin haft ett samtal med en tonåring som slutade med att de plötsligt blev frustrerade och anklagade dig för att inte lyssna på dem? Du förstår ingenting för du var så engagerad i samtalet. Jag menar... du ställde frågor, gav fina förslag, kom med bra lösningar och försökte verkligen hjälpa till ...eller?

Känner du igen detta? Du menade väl och trodde att du var snäll och hjälpsam genom att komma med förslag och lösningar till tonåringens bekymmer. Men att komma med lösningar betyder inte nödvändigtvis att du verkligen lyssnade på, eller förstod, tonåringens perspektiv. Att hjälpa betyder för dig att du försöker lösa tonåringens problem. Genom att göra detta förmedlar du att du inte är intresserad av att se situationen genom deras ögon eller förstå utifrån deras perspektiv.

Denna välmenade intention av att hjälpa en annan genom att fixa eller lösa deras problem kan kallas för "rättningsreflex" (Miller & Rollnick, 2013, s.21). En vuxens rättningsreflex kan triggas, till exempel när det är tufft att se en tonåring kämpa eller ha det jobbigt. Du som vuxen blir så kallad hjälpnödig, vilket gör att du känner dig tvungen att agera och fixa problemet snabbt för att förhoppningsvis spara tid för tonåringen och lidande för er båda två. När du blir hjälpnödig blir det lättare för dig att ta på dig dina så kallade fixarbyxor.

Att ta på dig dina fixarbyxor gör det lättare i stunden för tonåringen men detta har också några mindre bra konsekvenser. Indirekt har du förmedlat till tonåringen att du inte tror på att denne kan hantera situationen själv. I grund och botten har du oavsiktligt tagit bort tonåringens eget ansvar för problemet. Du har tagit bort möjligheten för tonåringen själv att komma fram till den bästa lösningen och även möjligheten för dem att lära sig, växa och utvecklas. Att ge efter för vår hjälpnödighet och rättningsreflex eller att ta på oss fixarbyxor är INTE att lyssna med empati eller att lyssna med syftet att förstå.

Tankeövning: Att ta på sig fixarbyxor i ett samtal

Instruktioner: Reflektera över följande frågor.

- I vilka situationer triggas din rättningsreflex? I vilka situationer kan du bli hjälpnödig?

- På vilket sätt har du oavsiktligt tagit på dig dina fixarbyxor och tagit över ett samtal?

- Vad skulle du ha kunnat göra istället för att tagit på dig dina fixarbyxor?

- När har du tidigare kunnat hejda din rättningsreflex? Hur gjorde du då?

VÄLVILLIG ELLER HÄMMANDE

Ett exempel på detta är när vi ger förslag och lösningar till en tonårings problem som inte är efterfrågade. Det är viktigt att reflektera över att vilja en tonåring väl, inte alltid betyder att vi vet vad som är bäst för dem (Ortiz & Skoglund, 2017). Ibland kan vår vänlighet, även om den är välmenande misstolkas av tonåringen, som istället kan tro att vi inte förstår dem. Detta påverkar kommunikationen negativt och hämmar relationen.

Vägspärrar till lyssnande

Lyssnande är en mycket viktig aspekt i kommunikation med tonåringar, men det kan också ibland vara det svåraste. På grund av detta kan det vara hjälpsamt att känna till tolv vanliga responser eller "vägspärrar" som påverkar lyssnande negativt och hindrar god kommunikation (Gordon, 2019).