Det omöjliga

5

Harry:

Äntligen så var det lov. Jag gick ner till uppehållsrummet där satt Hermonie eller satt kanske inte är rätta ordet hon halv sov i en stol. Jag gick fram till henne.

"Hermonie" sa jag och så vaknade hon.

"Förlåt jag kunde inte sova i natt. Ron och Lavender satt och kysstes hela natten" sa hon och gäspade.

"Det var därför han aldrig kom till sovsalen igår kväll. Men vart är han nu då?" frågade jag men innan Hermonie hann svara så kom Ron gäspande ner från trappan.

"Ni två har väll inte sovit något i natt. Kom nu så går vi ner och äter frukost så att vi inte missar tåget hem" sa jag och log mot dom. Vi gick ner till den stora salen.

Vi gick in i tåget och satte oss i en kupe. Där satt Dean och Ginny.

"Hej" sa Ginny.

"Hej. Ska Dean hänga med till kråkboet över lovet?" frågade jag Ginny.

"Nej jag ska hem" svarade Dean. Jag vet inte varför men det gjorde mig väldigt glad.

Ron och Hermonie pratade och pratade men allt jag kunde göra var att titta på Ginny. Men då flög dörren upp. Det var Lavender.

"Vart tog du väggen, jag har inte sätt dig på hela dagen?" frågade hon sårat.

"Förlåt Lavi" sa Ron och ställde sig upp och så kysste han henne. Sen satte dom sig ner men dom slutade inte kyssas. Ginny himlade med ögonen mot mig och jag gjorde det samma. Vi log lite till varan.

Ron:

När vi kommit hem så gick jag och Harry upp till mitt rum där vi skulle sova.

"Du Harry" sa jag.

"Ja vad är det?" frågade Harry.

"Jo... jag vet inte om jag är kär i Lavender" sa jag.

"Va! Hon är din flikvän ju!" skrek Harry.

"Jag tror att jag är kär i Hermonie. Vad ska jag göra Harry?" frågade jag Harry.

"Du måste berätta för Lavender att du inte kan vara ihop med henne" sa Harry.

"Du har rätt jag berättar det för henne nu" sa jag och gick ut ur mitt rum och ner till Ginnys rum där Lavender skulle sova. Jag knakade på och Lavender öppnade.

"Jag behöver prata med dig om något viktigt" sa jag.

"Samma här" sa Lavender. Hon gick ut och stängde dörren.

"Börja du" sa jag.

"Du jag vet inte hur jag ska säga det här men jag är gravid" sa Lavender. Ånej hon är gravid. Jag kan ju inte göra slut med henne nu. Plus om mamma skulle få reda på det här så skulle hon mörda mig.

"Roni är något fel?" frågade hon oroligt.

"Nej jag blev bara sokad. Vill du behålla den?" frågade jag.

"Ja det tror jag" svarade Lavender.

"Men då är bara 15 och du vill bli mamma är du verkligen säker på det?" frågade jag.

" Vet du vad jag tror. Jag tror att du inte vill att jag ska behålla barnet för att du inte är kär i mig längre." sa hon sårat. Nu hade jag en väg ut ur allt men vad skulle jag göra. Skulle jag säga att jag inte älskar henne längre men om hon skulle behålla barnet så skulle alla hata mig särskilt mamma. Hon hade hatat mig inte bara för att ha gjort en flika gravid utan också för att jag övergav henne. Jag kunde helt enkelt inte säga sanningen jag fick helt enkelt lära mig att älska Lavender.

"Nej jag älskar verkligen dig. Låt oss behålla barnet och så kan vi ta hand om barnet tillsammans" sa jag.

"Menar du det?" frågade Lavender men innan jag hann svara kysste hon mig. Men det var inte en sån kyss som förr. Den här gången kände jag inget alls. Kyssen var tom. Lavender avbröt kyssen.

"Men vad var det du ville prata med mig om?" frågade Lavender.

"Det var inget men jag måste gå nu" sa jag och började gå.

"Men har du inte glömt något?" sa Lavender förvånat. Jag vände mig om och gav henne en puss på kinden. Sen gick jag upp för trappan och in i mitt rum. Där satt Harry. Jag satte mig på min säng och begravde mitt huvud i minna händer.

"Vad hände Ron?" frågade Harry.

"Hon är... hon är..." svarade jag.

"Hon är vad?" frågade Harry.

"Hon är... gravid" sa jag.

"Va! När?" frågade Harry bestört. Jag tittade upp ur minna händer och rakt på Harry.

"Två dagar innan lovet. Jag var osäker redan då men jag visste inte säkert. Hon var redan osäker och om jag hade sagt nej så hade hon gjort slut med mig. Men jag trodde inte att det skulle hända något" svarade Ron olyckligt.

"Vill hon behålla barnet?" frågade Harry medlidande.

"Ja" svarade jag och la mig ner på sängen.

"Men du älskar inte henne" sa Harry.

"Ja men jag får väll lära mig att älska henne. Det är ju inte som om jag kan lämna henne nu" sa jag bedrövat.

"Nej det kan du inte" sa Harry. Man såg hur ledsen han var för min skull. Hur skulle jag någonsin kunna komma ut från det här. Mamma skulle bli så arg att hon skulle tvinga mig att gifta mig med henne och bilda familj. Men jag älskar inte henne ju. Skulle hon göra det ändå.

"Jag orkar inget mer nu god natt" sa jag. Och så gick jag och la mig.

Hermonie:

Så fort jag vaknat så gick jag ner till matbordet. Där satt Ron. Han såg ledsen ut.

"Vad är det Ron?" frågade jag och satte mig ner brevid honom. Han tittade upp på mig. Hans ögon var fyllda med elände. Han log så där som jag älskar.

"Dina ögon är så vackra" sa han och närmade mig. Våra läppar möttes. Det var en fantastisk kyss full av kärlek och pantion. Men när Ginny kom ner för trappan så skildes vi åt och Ron skyndade sig upp. Jag log med ett drömande leende.

"Oj vad har hänt här då?" frågade Ginny.

"Inget" svarade jag och gick ut till trädgården.

Ron:

Jag rusade in i mitt rum. Harry sov fortfarande. Jag satte mig ner på min säng. Vad ska jag göra nu. Varför kysste jag Hermonie. Men å andra sidan så var det en pasionerande och kärleksfull kyss inte som den med Lavender som var tom och oskänslig. Men Lavender är ju gravid och jag är pappan! Jag har inget annat val en att krossa Hermonies hjärta. Jag sprang ner och där satt Ginny där Hermonie satt förut.

"Vart är Hermonie?" frågade jag.

"Hon gick ut i trädgården" svarade hon. Jag gick ut genom dörren. Där stod Hermonie och tittade ut på landskapet.

"Hermonie" sa jag med nedstämd ton.

"Vad är det Ron?" frågade hon och log mot mig.

"Jag kände ingenting i vår kyss. Enda anledningen till att jag kysste dig var för att jag var tröt och jag var lite ledsen. Jag älskar inte dig jag älskar Lavender med hela mitt hjärta och inget kan ändra på det" svarade jag men jag menade inte ett ord av vad jag sa.

"Menar du det så titta mig då i ögonen och säg att du älskar Lavender" sa hon sårat. Jag tittade jupt in i hennes ögon. Jag kämpade i mot inpulsen att smeka hennes hår.

"Jag älskar inte dig jag älskar Lavender" sa jag.

"Men då så om du verkligen älskar Lavender så ska jag inte stå i vägen för er" sa hon och en ensam tår föll längs hennes kind. Och sen gick hon in. Jag kämpade i mot att springa ikapp henne. Jag hörde hur Ginny ropade efter Hermonie där inne. Hur kunde det här hända.