1

15 0 0
                                    

Harry:
Solen strålade in genom fönstret och landade på mitt ansikte. Jag öppnade ögenen och sträckte på mig. Då kom jag på det. Idag var den dagen som jag skulle tillbaka. Tillbaks till mitt hem, tillbaks till minna vänner äntligen skulle jag till Hogwarts. Jag skulle äntligen få börja mitt 5 år på Hogwarts. Även om det är flera timmar kvar tills jag skulle åka till London men ändå så började jag packa. Jag la ner minna böcker i väskan. Jag tittade på Hedwigs bur men hon var inte där. Hon måste fortfarande vara ute. Jag slängde mig ner i sängen. Sängen var så sjön och mjuk. Det var så stjönt att jag somnade.

" Kom nu din förgrymmade unge!" Skrek Vernon från andra sidan dörren. Jag satte glasögonen på plats. Och så satte jag mig upp. Jag tog min koffert och Hedwigs bur. Jag struntar i att äta frukost idag jag vill bara bort från Private drive nr 4. Jag gick ner för trappan och då kom Vernon.
" Du stannar väll på den där förbaskade skolan under loven eller hur?"
" Ja det ska jag" och sen gick jag ut genom dörren så fort jag kunde. När jag nått vägen så sträckte jag ut trollstaven. Då kom en stor lila bus.
" Hej Harry Potter. Vart ska du?" Frågade Stan Sunpike.
" Till perrong 9 3/4" sa jag.
" Okej hoppa in bara" sa han glatt. Och så gick vi in. Bussen var precis som jag minst den. Det stod sängar över allt och som vanligt satt Erl vid ratten. Det satt ingen i bussen.
" Till perrong 9 3/4 Erl" sa Stan och tog fram en tidning och så lutade han sig mot väggen. Så fort han hade sagt det så började bussen åka. Då ramlade jag ner på sängen. Den är hårdare än vad jag mins den.
" Harry bara så du vet så tror jag och Erl dig. Eller hur Erl?" sa Stan.
" Mmm" grymtade Erl.
" Om Dombeldore säger att du vet vem är tillbaka så är han det" fortsatte han.
Jag nickade men jag vågade inte öppna munnen jag var för åksjuk. Nu förstår jag hur Hagrid kände sig första gången vi var på Gringots.

Det omöjligaNơi câu chuyện tồn tại. Hãy khám phá bây giờ