Failed

Kapitel 19

Chers perspektiv ~

Justin och jag gick längs den lilla vägen påväg mot glasskiosken.
"So how thos the love going?" Frågade Justin med ett flin prydandes på läpparna.
"Well, good. I gues" säger jag lite generat.
"Common, i can see that you are in love" säger han och jag skrattar tyst. Fan att han ska känna mig så bra.
"Well i kind of like Omar..." sa jag tyst med blicken fäst på vägen.
"Oh" sa han tyst.
"Why?" sa jag och kollar konstigt på honom.
"No i just wonderd" säger han bittert och jag fattar ingenting. Justin och jag har inget på gång direkt. Visst, vi har lega ett antal gånger, -vilket också kan betyda typ 7 gånger- men vi har inget på gång. Tror jag iallafall. Vi kom fram till glasskiosken och beställde vad vi skulle. Vi gick tillbaka under tystnad. Det brukar vara en skön, vänskaplig tystnad, men nu var det mer som en pinsam, obehaglig tystnad.

• Justin kommer börja prata svenska nu för det är fett jobbigt att skriva på engelska. Men nu vet ni, baaaajjjj •

När vi kom fram till stranden igen satt killarna och pratade med varandra. Alla förutom Omar. Han låg bara där, på rygg, kollade upp i den klar blåa himlen och såg ut att tänka, mycket.
"Hej Guys" sa jag damp ner på min handduk med Justin bredvid mig. Våra handdukar är uppradade som en linje, jag längst till höger, sedan Omar, Felix, Ogge och längst åt vänster, Oscar. Vi delade ut glassarna och killarna högg direkt in.

Här sitter jag, i bikini, med fem världskända killar, utan tröjor, i badbyxor, på stranden, i LA, klockan ett på dagen, solen skiner som aldrig förr, käkandes glass. Mmm.

Efter någon timme gick vi hem från stranden. Justin gick hem till sig och vi andra vandrar sakta fram mot mitt hus. Jag gick bredvid Omar och försökte diskret ta hans hand, vilket misslyckades, då han bara ryggade bort handen.

"Vad är det med dig Omar?" Sa jag och lät en djup suck lämna min mun.
"Vad menar du" mumlade, nej, muttrade Omar.
"Du verkar vara så, du vet, pissed off" säger jag och han fnyser.
"Kanske för att du flörtar med varje kille du ser" muttrade Omar och nu var det min tur att fnysa.
"Omar, om du menar Justin så är han en av mina allra bästa vänner, vi är bara väldigt, väldigt nära vänner" sa jag och kollade upp på Omar.
"Sen när ligger vänner med varandra?" Sa Omar och kollade lite mindre surt på mig, det var nästan som man kunna se en road min, men nej, han var fortfarande sur.
"Hur vet du det?" Fnissade jag och Omar började nu också le, men bröt sedan ner ögon kontakten och leendet försvann.
"Justin skyltade ganska mycket med det" sa Omar och jag förstod att det låg sanning i det han sa. Justin har alltid liksom fått det att se ut som om vi var tillsammans, men det har vi aldrig varit, eller jo, men då var vi liksom sex år och jag tror inte det räknas.
"Jaha" sa jag och kollade lite generat ner i trottoaren. "Men vi var faktiskt inte tillsammans första gången vi låg heller" sa jag och kollade triumferande på honom och man hörde honom skratta lite lätt.

"Sant" sa han och vi skapade åter igen ögonkontakt. "Så du menar att vi är tillsammans nu eller?" Säger han och tar min hand. Äntligen.
"Om du vill det så" sa jag och petade honom på näsan.
"Klart jag vill" sa han och kysste mig lätt på munnen. "Om du lovar att inte flörta med andra killar någge mer" säger han och blinkar med ena ögat.
"Om du lovar att inte komma till mitt *host host* jobb någge mer" säger jag och vi börjar skratta lätt.
"Men tänk om jag saknar dig så mycket att jag inte kan hålla mig" säger han flinandes och jag börjar skratta ännu mer, men Omar ser helt allvarlig ut. Typ.
"Vi får se hörru" säger jag och vi fortsätter vandra till huset.

När vi kommer in surrar min mobil till och jag läser tröttsamt namnet på displayen.
'Aiden 💸🔫💣' står det klart och tydligt på skärmen. Jag trycker på svara och hör hans irriterande röst.
"Ja va vill du?" Morrar jag.
"Ska man inte vara lite snällare mot sin chef?" Säger han och jag suckar, högt.
"Asså tänker du köra på den varje gång eller?" Säger jag, nu med en mer trött än irriterad röst.
"Kanske det kanske" sa han, och även fast jag inte kan se hans ansikte, kan jag se hur han flinar.