Jag hatar dig

kap 1

När väckarklockan ringer känns det som om någon häller en iskall bunke med vatten över mig. Jag flyger upp och känner mig genast vaken och framför allt irriterad över den överdrivna melodin som spelas. När jag stänger av den kan jag äntligen slappna av igen. Då överväger jag nästan att lägga mig för att sova igen trots att jag egentligen vet att jag inte får. Om jag inte vill få frånvaro vill säga. Så därför är jag illa tvungen att göra mig iordning och packa ihop mina skolgrejer. Väl ute i köket möter jag en piggare Denicee som själv ska till jobbet.

-När är du ledig nästa vecka? Frågar jag innan jag stoppar en stor tugga smörgås i munnen.

-Tisdag & torsdag. Jobbar fortfarande halvtid för kroppen skull. Men chefen är inte så glad, för då behövde de ta in en till sekreterare. Men de tyckte jag de gott kunde göra så jag slipper gör allt arbete de dagar jag är där. Muttrar hon och häller upp mjölk i ett glas.

-Hur ser din skolvecka ut? Fortsätter hon sedan och ler.

-Jag har historia prov nu på fredag.

Ljudet av alla livliga röster och skåp som öppnas och stängs ekar mellan betongväggarna i korridoren. Det är fredag och livet leker för de flesta. Själv kan jag inte avgöra om min magkänsla är bra eller inte. I vilket fall kan min oro över kemiprovet sakta lägga sig. Korridoren är trafikerad av sprudlande tonåringar som inte kan vänta en sekund till över att få ta helg. Jag ser knappt vart jag sätter fötterna när jag försöker sicksacka mig mellan klungorna av ungdomar. När en dörr flyger upp mitt framför ögonen på mig hinner jag exakt bromsa och slippa att få en bula i pannan.

-D/n, oh I am so sorry! Ned sticker ut huvudet bakom dörren.

-It's fine Ned. Excited for the weekend? Frågar jag när han sluter upp vid min sida.

-Yeah, tomorrow I will hopefully get my new lego death star! Hans ögon gnistrar av upprymdhet.

-Cool. Fnissar jag och krokar arm med honom när vi går genom skolportarna och ut på skolgården.

-Peter will help me build it. You know.. you can come to. Ned sneglar på mig innan han tar min hand och snurrar mig ett varv runt.

Jag kan inte låta bli att skratta eftersom Ned mycket väl vet att jag lätt blir snurrig.

-I don't know. Maybe. Jag rycker på axlarna och krokar arm med han igen för att hålla balansen.

-C'mon D/n! It's kinda obvious that you have a big crush on Peter.

-I don't! Jag försöker titta upprört på honom för att dölja den stigande rodnaden på mina kinder.

-I can see that you blushing! Stop lying to me. You have acted weird around him for so long now. Ned försöker möta min blick men jag undviker den genom att stanna och låsas rota i min ryggsäck.

-I have no idea what you talking about Ned. I am acting perfectly calm around Peter. Jag tittar upp självsäkert mot Ned men sätter sedan självsäkerheten i halsen när jag ser ett välkänt ansikte som kommer upp bakom Ned.

-Hey, what you guys talking about? Hälsar Peter med sin perfekt lena röst.

-Nothing! Nothing at all. Svarar jag snabbt och reser mig upp för att hejda Ned från att avslöja allt.

Peter nickar stumt mot mig samtidigt som vi alla tre börjar gå ner mot tunnelbanan. I ögonvrån kan jag se Peter snegla åt mitt håll flertal gånger.

-I don't get this english essay we got today. Did you?

-Yeah, right D/n? Maybe you can help Peter? Right. Ned vänder sig mot mig och blinkar.