Kyss mig om du vågar #1

Kapitel 2

Charmey

De fängslande lågorna dansade likt älvor i de isblå irisarna. Hon hade stirrat in i brasan i över en timme nu utan att vrida bort blicken. Eld var bland det bästa hon visste - vackert, men skrämmande på samma gång. Den härliga känslan av hetta gjorde henne nästan upphetsad. Hon föredrog den sortens ömhet framför vad de mänskliga kropparna hade att erbjuda. Visst hade hon prövat i yngre dar, men ingen hade tillmötesgått hennes höga krav. Dessutom var de flesta människorna oberäkneliga och känslostyrda - lätta att manipulera, lätta att utnyttja. Hon satt kvar, alldeles knäpptyst tills den sista glöden slocknat. Inte förrän då vaknade hon till liv.

Lägenheten var stor med högt i tak. Längs den mönstrade tapeten poserade möbler i dyra material från Frankrike - specialdesignade. Hon hade inte ägt stället särskilt länge utan brådskande skrivit på kontraktet som tidigare tillhört en högt uppsatt politiker. Det hade visat sig att han fått en plötslig hjärtinfarkt och dött. De tavlor som gav de solblekta väggarna liv, föreställde alla möjliga motiv och hade suttit kvar i dödsboendet på samma platser som när hon flyttat in. Charmey hade aldrig funnit något större intresse i konst över huvud taget, men dessa målningar var abstrakta och unika på ett relaterbart sätt.

Bortsett från konstverken var den vinröda pälsmattan framför kaminen det enda hon inte själv bekostat. Den kom från en tidigare klient - stenrik och gammal, men också mycket snål. Han hade blåst henne och trott att han skulle komma undan. Samma kväll hade hon tagit sig in i hans boning, bundit fast honom i sängen och kvävt honom med hans egen kudde. Hon hade därefter lagt beslag på hans mest värdefulla ägodel som han skrutit om många gånger och nu låg den här i hennes egen lägenhet. Det var inte bättre än pengar, men hon hade varit tvungen att ta något av värde och nöjde sig inte endast med fruktan i hans ögon. Tur var det att han inte hade kontakter i mäktiga gäng. I sådana fall hade hon behövt fly till en annan stad och hon trivdes bra i Thornhill. Det var inte stort till ytan, men utbudet av kläder, inredning och andra varor var enormt. Dessutom serverades det godaste kaffet i centrum. Med tanke på hennes yrke visste hon att hon någon gång i framtiden skulle tvingas ge sig av, men hon hoppades på att det skulle dröja länge.

Pengarna hon tjänat ihop på det senaste mordet var redan spenderade på flera kassar fulla av märkeskläder som hon ännu inte klippt bort prislapparna på. Att äga något gav henne förstås en sorts tillfredsställelse, men känslan dog ofta bara efter några dagar. Hon hade slängt lådor med exklusiva klädesplagg och saker som aldrig kommit till användning innan hon bosatte sig i Thornhill.

Charmey var precis på väg till badrummet då mobilen vibrerade. Det var förmodligen en ny kund eller före detta klient som ville beställa ytterligare en tjänst. Med tanke på hennes list och känsla för perfektion var det inte ovanligt att kunder tog kontakt igen för ytterligare bokning. Det gjorde henne ingenting så länge de inte försökte bli personligt bundna. Det värsta hon visste var när gängledare ansåg att hon endast gick ärenden åt dem. Charmey ägdes inte av någon - någonsin. Folk kunde få tro, det gjorde dem mer sårbara och lättare att bedra, men hon tillät sig aldrig övermannas.

Numret på skärmen var dolt och när hon svarade hördes en grov manlig röst. "Charmey?"

"Vem är det?" frågade hon och tog några steg närmare väggen i glas som gav en spektakulär vy över staden. Det regnade inte som igår utan var endast mulet. Molnen var mörka och hon kunde ana någonstans i fjärran att det skulle bli soligt mot kvällningen.

"Spelar det någon roll?! Möt mig klockan tre i parkeringshuset under sporthallen."

Han lät irriterad och ansåg sig förmodligen vara otroligt mäktig och oåtkomlig. Dessa typer fanns överallt i den undre världen och de fungerade på precis samma sätt; gav man dem vad de ville, belönades man, trotsade man dem, straffades man. De hade ständigt lojala människor runt omkring som de vunnit genom pengar eller tortyr, men gjorde de ett misstag kunde hela systemet falla samman. Det var deras svaghet.