Regnet faller ner ute, och trots att det är mitt på dagen har de gråa molnen skymt solen. Längre bort mot horisonten- så långt ögat kunde nå, skymtade man solens sken genom molnteckets revor. Här var det mörkt och dystert, framför mig står nu någon jag trodde var död. Väldigt surrealistisk, han gick fram till mig och sträckte ut ena handen mot mig. - Hej, Nicklas heter jag, men du kan kalla mig Nicke det är vad jag är van vid, sa han artigt och log Jag kollade inte ens på honom, allt kändes som en mardröm. Frustrationen hade börjat växa, jag drog åt nävarna för att hålla känslorna i styr. Min blick riktades sedan mot henne, hon hade taget några steg framåt, och stod nu sida vid sida med Nicklas. Hon gav en oroad blick mot mig, och hade lagt ena handen på Nicklas axel. - Ska du inte hälsa tillbaks, han är trots allt din bror sa hon med en röst som lät otålig. Fingrarna hade tryckts allt hårdare mot handflatan som hade börjat få några märken utav naglarna, min bror dog för två år sed
1 part