Förra sommaren blev jag kär. Riktigt kär i någon jag inte kände väl men borde gjort och en dag stod vi tillsammans, mot världen, hand i hand, som ett förälskat par. Jag var så förälskad att jag inte tänkte på vad som samtidigt hände med mina vänner, skolan och på fester. Snart skulle jag få reda på det. Idag skriver jag detta från himlen, för jag finns inte längre. Men jag vill samtidigt berätta om förälskelsen med han. Både för att få människor och få den känslan jag hade, berätta och samtidigt varna. Man vet aldrig vad som händer bakom sin rygg.