Årets första snö börjar falla vid halv fem-tiden. Det är något magiskt med tillfället, något som får både barn som vuxna på stadens gator att stanna till en sekund och titta upp mot himlen. Ett tunt vitt lager av snö börjar så småningom täcka marken och barn springer ut i vinden och kylan för att göra snöbollar. Jag ser det genom fönstret. Det är som att livet stannar upp, plötsligt finns det tid att vara barn en stund. En pappa och ett barn har snöbollskrig på trottoaren, en vuxen kvinna står helt stilla och bara tittar.
Tills det blåser upp ännu mer och sjalar viras runt ansikten och folk springer in i portgångar. Ett litet antikvariat där en ung kvinna sitter på disken med en kaffekopp fylls med folk. Jag vet att jag är en romantiker, men jag står kvar en bra stund med händerna på fönsterblecket och försöker tolka vanliga människors rörelser.
Vid sjutiden slutar det snöa.