Hej alla
Nu är det så att vi börjar med det viktigaste så att ni alla orkar kanske läsa detta.
Inatt valde jag att efter flera månader öppna upp mig för min bästa vän, berätta hur jag mår och känner. Hon mötte mig på ett helt oväntat sätt, tidigare har jag fått skot av andra vänner när jag berättat men hon brydde sig verkligen, blev ledsen för min skull. Hon tröstade och gav stöttande ord, men sen kom tvisten.
Hon känner likadant
Hon berättade att hon mår skit och andra hemska saker.
Båda fick dåligt samvete pga att vi inte funnits där för varandra,
Men hur skulle vi kunna göra det?
Ingen berättande ju något.
Jag har anförtrott mig helt åt den där killen, nu får han heta A (ja nu är det samma person som jag hade en crush på den gamla tiden)
Han har alltid hjälpt mig, han får mig att må bättre. Han gör mig glad, finns där.
Men han stöttar inte
Och det är vad jag behöver
Varje gång jag skriver något för jag ett önsketänkande om att detta ska vara våran konversation
"Jag orkar inte mer, jag är värdelös, i vägen och allmänt irriterande. Förstår verkligen inte hur folk orkar med mig. Känner mig ensam"
"Nej du är inte ensam, inget av det du säger är sant! Jag orkar med dig för det är inte så svårt, och de som hatar är idioter. Jag bryr mig om dig och vill inte förlora dig"
Isch
Ni fattar?
Men det är inte riktigt sånna svar jag får,
Mer
"Nej"
"Sluta"
"Jag låter dig inte försvinna"
Jo men det värmer också men ni fattar hoppas jag.
Jaja
Nu kan vi snacka om lille Manfred 🙈
Tittaaaa
Han har gillat och svarat fler gånger men detta är vad jag fick igår bara😍
Och nu sista saken, jag är påväg till Sandviken :)
Med ett stopp i Solna tror jag?
Hoppas ni alla mår bra, inte för att jag gör det men hoppas ni gör det❤️❤️❤️