En liten Potter

Kapittel 9-Artikeln

"Du måste läsa det här!" sa Hermione till Ron och gav honom The Daily Prophet.
Han satt i en av fåtöljerna i vardags rummet och Hermione satte sig på ett av armstöden. Ron tog emot den och läste högt från första sidan. "EN LITEN POTTER." han tittade upp på Hermione. "Vad är så speciellt med det?" Hermione stönade irriterat. "Läs allt." Ron blev inte särskilt glad. Han var ju tvungen att läsa allt det där. Med en djup suck började han.
"Mr. Harry Potter och Miss Ginevra Weasley fick i förrgår en son tre månader för tidigt. Det ni, mina kära läsare, nu undrar är nog varför. Hur kom det sig att pojken föddes så tidigt? Hur kom det sig att föräldrarna tog sig direkt till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom? Jag har förståss alla svaren. När jag först kom till familjen Weasleys så kallade hus, så fick jag inget speciellt trevligt mottagande. Jag blev hotad till mitt liv, förolämpad och jag kom nätt och jämt undan förtrollningar som kastades mot mig. Till sist lyckades jag lugna ner familjen, men dottern verkade fortfarande vara rasande. Hennes humör måste ha blivit mycket sämre under graviditeten för just när jag snällt och trevligt bad henne att sitta ner och andas ut, började hon få verkar. Detta alldeles för tidiga födandet skylldes direkt på mig. Jag försökte få ur Mr. Potter små detaljer om hur hela "Ginnys" graviditet hade varit och hur han mådde. Men jag fick bara en massa sura blickar. Mr. Potter och Miss. Weasley försvann fort iväg med flampulver mot Hogwarts strax efter att anklagelserna kastats. Anledningen till att paret åkte till Hogwarts var för att Miss Weasley fortfarande är elev. Och inte bara det. Hon är även Quidditch kapten och har position som sökare, hon är prefekt och har högsta betyg i "försvar mot svartkonster". Även om jag inte fått några kommentarer av de nyblivna föräldrarna lyckades få en pratstund med Miss Weasleys bästa väninna Miss Luna Lovegood. "Även om Ginny burit på James har hon ändå kunnat göra allt som hon gjort innan", sa hon och log. "Gryffindor vann var ända Quidditch match för att Ginny hade världens bästa motivation. Hon har kämpat för James, och han kan inte få bättre föräldrar än Harry och Ginny."
Och som en avslutande kommentar från mig själv: ni vet att allt ni läst här är sanning och om ni vill veta ännu mer eller vet mer om detta, så kommer jag att befinna mig i Diagongränden på fredag.  /Rita Skeeter." När han läst klart gav han tillbaka tidningen till Hermione utan någon reaktion alls. Hermione stirrade på honom. "Läste du utan att ens lyssna på dig själv?" sa hon surt. Han stirrade tillbaka. "Nej, jag hörde vartenda ord av det jag sa." "Varför reagerar du inte då?" Ron tänkte efter. "Det kanske var lite för extremt det där med 'kan inte få bättre föräldrar'", sa han. Hermione slog till honom i huvudet med tidningen. "Aj! Kan du sluta med det där!" "Jag syftar på biten där Skeeter ljuger tungan av sig!" "Du menar det där med 'hotad för livet' och det?"
Hermione slog ut armarna i en uppgiven gäst. "JA! PRECIS DEN DELEN! DU BORDE FÅ ETT PRIS FÖR DIN KLIPSKHET, RONALD", sa hon med mycket arg, sarkastisk röst. "Lugna ner dig älskling", sa Ron försiktigt. Hermione ställde sig upp. Hon gick ut i köket och tittade ut genom ett fönster. Ron sprang efter henne och såg hennes spegelbild i fönstret när han kom in i köket. Hon stod med armarna tätt omkring sig och grät."Mione?" Ron gick sakta fram till henne. "Vad är det?" Hon vände sig sakta om."Jag är rädd Ron", sa hon lågt. Han slog armarna om henne. "För vad?" "Din reaktion. "Ron rynkade ögonbrynen. "Vilken reaktion?" "Den du kommer att få när jag berättar. Jag vet inte alls hur du kommer att reagera. Det är det som gör mig så rädd", snyftade hon. "Vad det än är, så kan du berätta det för mig", viskade Ron i hennes öra. Hon tittade upp på honom och sa sedan sakta: "Ron. Jag... är gravid."