En liten Potter

Kapittel 5-pulver

Morgonen började inte särskilt bra. George kom instormande på Ginnys rum och skrek: "Upp och hoppa nu era turturduvor!" Samtidigt som han drog upp rullgardinen. Det blev inte en så stor skillnad eftersom det var lika mörkt inne som ute. Ginny satte sig käpprätt upp och skrek åt honom att gå ut. När Harry vände huvudet till Ginnys nattbord, visade en klocka att den var sju på morgonen "Varför väcker du oss så här tidigt!" fortsatte Ginny upprört. "Vet inte. Det var bara en kul grej", sa George och sprang ut. Ginny stönade och lade sig ner igen. Harry lade försiktigt armarna runt henne, och hon kröp in i hans famn. "Vi skulle kunna flytta här ifrån när jag slutar på Hogwarts", sa hon och slöt ögonen. "Mmm", mumlade Harry och log. Han, Ginny och James. Bara de tre. Ja, och Krake. Då slog det honom. "Grimaldiplan 12?" frågade Harry osäkert. Ginny vände upp ansiktet och kysste honom. "Det blir perfekt", mumlade hon. De kysstes igen. Och igen. De gick inte upp ur sängen förens Mrs. Weasley ropade att det var lunch. "Min familj är ju väldigt glad över det här", viskade Ginny till Harry och pekade på sin ganska stora mage. "Vill du veta varför?" "Em... visst", sa Harry som absolut inte hade en aning om vad hon pratade om. "Jag använde en av Fred och George allra äldsta grejer. Jag snackar om det de gjorde redan sitt första år på Hogwarts. Det är något slags glädjepulver. Det sprider sig i luften och man blir glad. Det släpper förståss efter ett tag. Några månader. Jag är faktiskt lite glad att jag inte är här då." Harry försökte fatta mad hon sa. "Men jag var ju också i rummet när brevet kom. Skulle inte jag ha blivit helt till mig av glädje då? Och alla betedde sig precis som vanligt efter det." "Pulvret är ungefär som en pygmépuff. Det lever. Man kan säga åt det vilka man vill att det ska göra glada. Jag sa till den att inte göra något med dig eller Hermione." Hon tittade upp för att se om någon hade hört. Det hade de inte. "Efter man har andats in pulvret... tja. Det är lite svårt att förklara. Mina bröder är ju väldigt överbeskyddande och de skulle slita halsen av dig om jag använt det där pulvret. Deras-ilske-någonting-jag-inte-bryde-mig-om-att-komma-i-håg-under-en-lektion-på-Hogwarts sjunker på något sätt. De liksom skämtar bort allt. Men annars är de precis likadana som alltid." Harry stirrade tomt framför sig. Han skulle få halsen bort sliten om nästan en vecka. Han hade ingen vidare erfarenhet av det men han fruktade att det skulle göra väldigt ont.