Jag funderade mycket över vad Vincent hade sagt till mig: "du förtjänar inte att lida". Det gjorde inte han heller, i så fall.
Jag ville bli vampyr, så jag kunde vara tillsammans med honom.
Jag stod utanför hans dörr och knackade på.
- Kom in, sa han.
Jag öppnade dörren och gick sakta in.
Han satt och läste på sin säng.
- Vincent, började jag, jag vill bli en vampyr.
- Vill du verkligen leva för alltid? frågade han och reste sig upp.
- Jag vet inte, men jag vill vara med dig, sa jag, jag har ingen annan mening med mitt liv.
Han kramade mig.
Ingen av oss visste vad vi skulle göra då.
Då kom butlern helt plötsligt in.
- Dåligt läge? frågade han.
- Sig inget till min farbror, bad Vincent.
- Din hemlighet är med mig, jag ska ej säga något till Herr Midnatt.
Sen gick han, bara sådär.
- Jag vill ut i trädgården, sa jag till Vincent.
- Har du inte varit ute någon gång ända sen du kom hit?
- Nej, svarade jag.
- Då är det på tiden att du får lite frisk luft, sa han och tog min hand.
Vi gick ut i den vackra trädgården, även på natten var det fint.
Blommor sträckte sig på rader utanför huset och buskarna var formade som vanligt, jag undrade vem som jobbade där.
- Vem är det som jobbar här i trädgården, jag har aldrig sett någon? frågade jag.
- En man som är här på dagarna, när vi sover.
- Han gör verkligen ett bra jobb, sa jag.
Vi gick hand i hand genom trädgården.
- Jag vet hur vi kan göra dig till en vampyr, sa han till mig.
- Hur?
- Vi kan försöka få tag i amuletten, sa han, från Karl.
Jag var rädd att Karl skulle vilja ha något farligt eller väldigt värdefullt för amuletten isåfall.
- Har du någon aning vad han vill ha för den? frågade jag.
- Ja, det är jag rädd för.
- Vadå? frågade jag.
- Ett liv.
Skulle vi behöva döda någon som typ ett offer!?
- Jag vill inte döda, sa jag.
- Jag vet, det kanske finns något annat.
Jag hoppades verkligen det, jag ville inte offra ett liv bara för att jag skulle bli vampyr.
Då hörde vi hur någon visslade.
Vi vände oss om och sär stod Karl.
- Vad gör du här? frågade Vincent förvånat.
- Jag kommer när jag behövs.
- Hörde du vad vi sa? frågade jag.
- Ja och jag vet vad jag vill ha.