Kapitel 11

274 10 1
                                    

/Utspelas 1/9\

Oscar's perspektiv:
Jag är inte ensam om att vara stressad just nu. Människor springer runt överallt, försäljare lite härochvar, som en vanlig vardag. Fast det är en lördag.
'Oj, sorry' säger jag för kanske tredje gången efter att ha krockat in i någon.
Där! Jag kan ser fiket med den långa stentrappan bredvid, där vi skulle ses.
'Aaah!' Jag stönar till då jag krockat in i någon ännu en gång, och tar mig om midjan.
'Gud förlåt, gick det bra?'
En orolig röst och ett par vita ballerina skor är det ända jag ser och hör just nu.
Det uppstår en tystnad mellan mig och troligtvis tjejen en stund.
'O..Oscar?' stammar hon försiktigt fram.
Jag släpper taget om min midja så att jag kan stå raklång och jag ser in i hennes ögon.
'Emmy?' svarar jag lika förvånat.
tyst ännu en gång.
'Att krocka kanske blir vårt alltid'
Mitt försök att vara romantiskt misslyckades då Emmy börjar skratta nonchalant och spänner blicken i mig.
'Ja, men du Oscar. Vi skulle ses där, kommeru' ihåg det?' Säger hon och pekar mot den smala stentrappan.
'Sorry' säger jag så medlidande jag kan, och sträcker fram min hand mot henne.
Hon skakar på huvudet och himlar med ögonen:
'Inte en chans.'
Jag tar bort handen, och jag ser att det rycker i hennes mungipor.
'Och vad var det för dryga sms jag fick?' Hon bryter tystnaden med den meningen och plockar upp hennes mobil, antagligen för att visa mig.
'Här' hon räcker mobilen till mig efter en stunds petande på skärmen.
Jag ler blygt, det är iallafall så mitt leende ska se ut i detta läge, egentligen är jag inte alls blyg, haha stackars Emmy, jag ljuger henne rakt upp i ansiktet.

Vi bestäme oss för att inte fika, eftersom att vi gjorde det för några dagar sedan. Så nu är vi påväg till biografen för att se någon film, eftersom att Emmy var "såå sugen på en bra film". Det sa hon iallafall.

Väl utanför bion' stannar Emmy upp, stel som en pinne.
Jag vänder mig om mot henne och hon ser på mig med ett påklistrat leende.
'Vad händer?' säger jag, och bildar ett veck mellan mina ögonbryn.
'Kan vi inte bara ta en promenad?' Säger hon hastigt, och jag känner hur hon drar i min handled.
'Du som va "såå sugen på en film"?' Försöker jag med ironi i rösten.
Hon skrattar till. Hon är söt när hon skrattar. På utsidan är hon hård och mörk, men på insidan är hon en blomstrande äng.
Jag spricker upp i ett leende, som jag genast försöker hindra. Oscar, det är en lek.

Det syns på lång väg att jag tänker, då Emmy tittar på mig med oroade ögon.
'Oscar, hur mår du?'
'Bara bra' svarar jag om strävar efter hennes hand.
Motvilligt ger hon mig den, och vi går vidare längst gatorna.
-
Well, vad tror ni om detta kapitel? Varför ville inte Emmy gå in på biografen, och varför är tänker Oscar som han tänker? Kommentera vad ni tror, och rösta. Btw så är jag hemma från skolan idag, eftersom att jag är sjuk. Och det är därför detta kapitel kommer ut nu.
Kram :)

Emmy | o.eDär berättelser lever. Upptäck nu