Kapitel 24

191 6 1
                                    

Med fyra varma, hopkrupna sovande pojkar bredvid mig vaknade jag upp denna morgon. Jag befann mig i någon soffa, någonstans. Jag satte mig upp och såg mig omkring, just ja.
Mitt linne kom tillbaka och jag förstod att jag var kvar i killarnas studio.

Jag försökte så ljudlöst som möjligt att resa mig från soffan utan att väcka killarna, och jag tog upp min iPhone från det lilla bordet framför soffan. Klockan på mobilen visade att den var några minuter över halv 11, på morgonen då.

Min mage kurrade till och gav ifrån sig ett läte som visade att jag var hungrig, så jag gick mot det minsta rummet i denna lokal som de kallade för kök, med en liten spis, en stor kyl och en mindre frys, ett runt bort för 5 personer och givetvis några lådor där de förvarade tallrikar, bestick osv.

Detta lilla kök var kanske opassande i en dansstudio, men Oscar förklarade att det var suveränt att ha ifall någon blev hungrig, vilket dessa kullar ofta blev. Vilket jag i och för sig kan förstå.

Jag öppnade kylskåpet och möttes av kylan som bevarades där inne. Jag blickade runt över matvarorna som mest bestod av mjölk, olika juicer och läsk. Det fanns även smör och pålägg som skinka och ost, ett paket med 4 st ägg och ett paket oöppnade köttbullar.

Leendes plockade jag ut köttbullarna, juicen smöret och påläggen och la det på den lilla ytan som fanns bredvid spisen för att försöka göra någon slags frukost på det här.

Ett paket med grovt bröd hittade jag också i en av skåpluckorna över spisen.
Jag gjorde i ordning en köttbulle-macka, ett glas juice och även ett stekt ägg till mig själv. All mat stod kvar på bänken ifall killarna ville ha frukost vilket jag antog.

'öäääh hej' Jag ryckte till då jag såg Felix som ljudlöst tagit sig från soffan in till köket och nu försökte hälsa medan han gäspade.

'Godnprgon' log jag och slrattade till lite åt hans hår som stod åt alla håll.

'Är de andra vakna?' Frågade jag och släppte blicken från mobilen som jag skrollat igenom Twitter på.

Felix skakade på huvudet och stack ut halva kroppen från väggen som skiljde köket och det stora dansgolvet ifrån varandra för att se killarna som fortfarande låg kvar i soffan.

'Killar!' Utan förvarning ropade Felix på de över hela salen, jag stelnade till och spände käken, Felix röst var stark och skar sig in i mina öron trots att han just vaknat.
Nu hördes grymtningar och gnälliga stön från resterande killarnas håll som visade att de var vakna. (Misstolka inte snälla

Så småningom om kom en trött Omar, Oscar och Ogge in i köket och alla hälsade trött godmorgon förutom Oscar som drog in mig i en kram och kysste mig på nästippen. Jag fnittrade till, men slutade bär jag såg Omar sitta och stirra på oss medan han muttrade något.

Han kom antagligen på sig själv för han skakade på huvudet ett par gånger och reste sig upp från bordet.

'Hörni, jag tror jag drar' Omar stoppade ner händerna i fickorna och blickade ut över oss alla.

'Ska du inte äta nåt?' Felix höjde sin macka med ost och tittade på Omar med en frågande blick.

'Nä, jag drar' Ogge som hade fullt upp med att klunka i sig ett glas vatten slutade och höjde ett finger mot Omar.

'Vi sällskapar' Ogge log ett gulligt leende som ett litet barn och skuttade mot sina skor i hallen.

Omar himlade med ögonen men gick efter det hållet Ogge gick åt.

Ett litet skratt hördes runt bordet där jag, Oscar och Felix fortfarande befann oss.

Jag hörde hur någon vred på ett lås som troligtvis fanns på ytterdörren och hur dörren öppnades.

'Hejdå killar!' Jag vinkade i luften med min hand och skrek hejdå,
'Hejdåå!' Fick jag tillbaka.

Åter igen vände jag mig mot Oscar och Felix bredvid mg. Felix telefon började vibrera och en melodi spelades från den liggande på bordet och han la den i sin hand för att se vem som ringde.

'Fan, justdet, jag måste hem' han reste sig och svarade samtidigt genom att dra fingret över displayen.

'Käften nu' sa Felix varnande.
Jag skrattade till åt Felix humörsvängningar, alldeles nyss var han glad och nu blev han genast gravallvarlig.

'Hej mamma!' Med en falsk, glad röst pratade han på med sin mamma medan jag och Oscar satt bredvid och fnissade.

'Ja, jag kommer!' Felix avslutade samtalet någon minut senare, nu sur och stressad.

'Jag måste dra' mumlade han medan han plockade undan glas och tallrik som han använt.

'Du också?! Jag putade ut underläppen och försökte se ledsen ut.

'Sorry' Felix kom bakifrån och kramade om mig innan han rufsade till Oscar i håret som irriterat fixade till det igen, och sen hörde jag hur ytterdörren öppnades igen.

'Hejdå!'

Och nu var jag och Oscar ensamma.

Emmy | o.eDär berättelser lever. Upptäck nu