Kapitel 18❤️

796 12 0
                                    

Jag vaknade av att Oscar röde sig.
- Förlåt Ida. Säger Oscar.
- Det gör inget. Vad är klockan? Säger jag.
- Den är 00:30 snart. Säger Oscar.
Jag märker att Ogge har gått så det är bara jag och Oscar. Precis när jag tänkte fråga Oscar om vi skulle gå och lägga oss så kommer Donna och lägger sig över mina och Oscar ben.
- Do... Säger Oscar innan jag avbryter.
- Oscar, det är okej! Säger jag.
- Okej, mina föräldrar får bara inte veta att vi fortfarande är vakna. Om de kommer så låsas sova, säger Oscar.
- Det fixar jag, säger jag. Helt av sig pussar jag Oscar på kinden.
Vi sätter på tv igen. Jag gillade verkligen Oscar. Han var verkligen än av mina bästisar. Han var verkligen så söt.

~ På eftermiddagen ~

Jag var hemma hos Oscar. Omar och Ogge var där. Vi satt och lyssnade på musik. Vi lyssnade på massa med random musik.
- Ida, snart ska du träffa Felix. Hur känns det? Frågar Omar.
- Fyfan, prata inte om det, säger jag.
- Men du måste. Tänk om allt blir bra igen? Säger Ogge.
- Men jag vill inte egentligen. Säger jag.
- Men Ida, gör det för oss. Säger Oscar.
- Men jag.. Säger jag. Jag hinner inte säga nått mer innan min mobil ringer.

- Ida!
- Vem är det? Frågar jag.
- Emma din idiot. Säger hon.
- Jaha tack. Säger jag.
- Jag vet att du är vid Oscar. Jag måste prata med dig nu. Säger hon.
- Visst. Säger jag.

~ 10 min senare ~

- Om du rör Felix kommer du dö! Säger Emma.
- Jag ska inte röra han har jag sagt! Säger jag.
Hon slår mig på min kind hårt.
- Din idiot. Bara dra nu. Säger jag.
- Men vad är du då? En äcklig tjej? Säger Emma och skrattar till.
- Emma, bara gå. Säger Omar. Han hade visst sätt allt.
Emma gick iväg. Jag stog där och grät.
- Omar, Tack. Säger jag. Jag slänger mig in i hans famn.
- Men du, vi åker till stan nu och så får du prata med Felix. Säger Omar.
- Okej, säger jag.

Det var kväll nu. Klockan var väll runt 20.00. Jag var så nervös. Jag hade en konstig känsla i magen. Det pirrade i magen. Jag vet inte varför det pirrade i magen. Killarna vad vid en buske ganska nära parken. Jag och Felix skulle mötas vid parken där jag bodde. Jag hade på mig ett par short och en colleg tröja. Jag hade en keps som satt på sidan av mina byxor och ett par vita convers. Efter nån minut hör jag nån prata med mig.
- Ida, hej. Säger killen.
Jag tittar upp. Det var Felix.
- Hej, säger jag.
- Ida, jag måste faktist säga förlåt för det jag har gjort. Säger Felix. Han verkade ganska ledsen på riktigt.
- Menar du allvar? Frågar jag.
- Ja, jag har varit en idiot. Säger Felix.
- Men du kan ju hälsa Emma att hon är en idiot. Hon slog mig idag innan jag gick till dig. Säger jag.
- Jag fattar inte vad som är med henne. Säger Felix.
- Du, du är ju också en idiot. Du slog mig så jag hamnade på sjukhus. Du säger så elaks saker om mig och är tillsammans med Emma i hemlighet! Säger jag.
- Jag vet att jag inte har bettet mig så bra. Säger Felix.
- Varför är du inte så där snäll som du var i början? Frågar jag.
- Jag har börjat dricka. Emma tvingar mig. Säger Felix.
- Varför gör du det då? Säger jag.
- Hon tvingar säger jag. Du jag måste verkligen berätta en sak som är så himla viktigt. Säger Felix.
- Vad är det s är så viktigt? Frågar jag.
Felix börjar komma närmare mig. Jag började bli rädd. Senaste gången han började gå närmare mig så slutade de med att jag låg på sjukhus ju.

Hej på er💕
Mitt liv rullar på VÄLDIGT bra. Mina vänner, läxor och skolan. Det är bra. Jag hoppas ni också har det bra.👌💗

Detta kapitel var jätte konstigt. Men ändå. Men vad ska hända mellan Felix och Ida nu?😚
Men vi ses snart. Älskar er. Puss~ Ida💕

Den rätta för mig❤️Where stories live. Discover now