Den rätta för mig❤️

Kapitel 55❤️

♡Fredde körde bilen väldigt fort och jag började bli ganska nervös.
- Fredde! Nu svänger du in till höger nu! Säger jag.
- Vi kan inte. Säger han.
- Sväng in nu! Säger jag.
- Fan vad envisa du ska vara en jävla tiden. Säger Fredde och svänger skarpt in till nån lite väg. Han stannar.
- Jag vill veta vad du eller nån annan håller på med! Säger jag.
- Omar är på sjukhus. Säger han. Jag blir helt stel. I den sekunden tänkte jag att jag skulle kunna ta dö. Tänk om man var svårt skadad!? Tänk om han var dö redan!?
- Vad har hänt!? Fredde vad har hänt med Omar?! Vem har gjort nått mot han!? Säger jag men massa med flåssningar.
- Han blev slagen av nån. Han skulle bara sy nått men Felix blev också lite skadad. Säger Fredde. Han sitter ner i sina händer. De är hårt knutna.
- Vad har hänt!? Fredde svara mig! Säger han.
- Jag vet inget mer. Oscar ringde mig att jag skulle hämta dig fort som fan. Säger han.
- Åk nu. Säger jag. Jag säger inget mer innan Fredde börjar åka.

~ På sjukhuset ~

Jag och Fredde gick fram till kassa som fanns där.
- Hej, vi undrar vart Omar Rudberg och Felix Sandman är? Frågade jag men en vänlig röst.
- Ni får vänta på eran tur. Säger hon i kassan arg.
- Säg bara. Säger Fredde.
- De håller på att sy men vi säger till när ni får komma o hälsa på. Säger hon. Sen stänger hon kassan.
- Fan var sur hon var då. Säger jag.
- Kom, vi sätter oss vid väntrummet. Säger Fredde. Han tar tag i min handled och drar med mig.

- Oscar! Säger jag kanske lite för högt när jag ser han.
- Hej. Säger han och kramar om mig.
- Hej OG. Säger jag och kramar om han också.
- Ida, hur mår då? Frågade Oscar.
- Låt henne sätta sig. Säger Ogge.
- Kom då. Säger Oscar.
Vi går mot 2 soffor som stog mittemot varandra. Jag satt mig bredvid Oscar för det kändes rätt.

- Ja, Ida. Det har hänt mycket. Säger Oscar.
- Ja, det vet jag. Berätta nu. Säger jag.
- Alltså det är så... Säger Oscar innan Ogge avbryter han.
- Emma, hennes gäng o hennes kille slog första Felix men sen såg Omar Felix. Då slog han till Emmas kille och då blev det värre. Säger Ogge väldigt fort.
- Pratar du sanning? Frågade jag.
- Ja. Säger Ogge.
- Den där jävla Emma alltså. Vill döda henne! Säger Fredde och knyter ihop ena handen.

~ 3 timmar senare ~

- Hej. Är det ni som känner Mr Sandman o Mr Rudberg? Frågar en ung sjuksköterska.
- Ja. Säger jag med ett ryck. Jag hade nästan somnat.
- Vill du följa med och träffa de? Frågade hon.
- Får de också följa med? Frågade jag henne.
- Gärna, ta det bara lugnt. Säger hon. Jag ropar till killarna att de ska komma. Vi börjar gå efter sjukskötarna som går korridor efter korridor. Till slut så stannar hon vid ett rum. Man hör att det är 2 tonårs killar är där inne.

- Ida. Säger Felix.
- Älskling. Säger jag. Jag springer in i hans famn. Han satt på säng kanten. I hans ansikte hade han små blåmärken o han hade sytt lite vid ögonbrynet.
- Felix, släpp mig. Jag måste till Omar. Viskar jag i hans öra. Felix släpper mig och jag går raka vägen till Omar. Han såg halvt död ut. Han såg död ut. Han pratade så men han såg så förjävligt ut.
- Ormis. Säger jag. Jag tar tag i hans hand och stryker med min tumme på hans rygg av hans hand.
- Blondi. Säger Omar.
- Förlåt. Säger jag.
- Varför säger du då? Det var mitt val att rädda Felix. Säger Omar.
- Du är min förebild Omar. Du räddar din bästis. Älskar dig. Säger jag. Omar har redan tagit upp sina händer och han visar att han vill ha en kram. Jag ställer mig upp och kramar om han hårt. Han lever. Min bästis och nu förebild.

Heeeej🍓
3 underbara varma dagar i Örebro (iallfall). Mår otroligt dåligt och ja, det är därför jag inte lägger ut kapitel varje dag. Blev ett kort kapitel också😔. Jag gör så gott jag kan. Tack till alla som tycker min novell är bra. Ni är bäst. Imorgon ska jag rida så tagga det. Älskar er o glöm aldrig hur underbara ni är~ Ida💖🍉💗