Everything I didn't say ~ f.s

7: "deal?"

Vet ni hur glad era kommentarer gör mig?
10 kommentarer & 20 votes till nästa⚡️
Okej here we go kapitel 7💗
____________________________

"Du ska in på förhör nu!" muttrade kvinnan som suttit och blängt på mig den närmaste timmen. Hon hade även försökt få mig att skriva på den förbannade lappen om 6 månaders rehabilitering. Såklart hade jag vägrat mke hon suckade bara. Hon drog handen igenom sitt korta blonda hår. Innan hon drog ner sin blick mot sina fötter.
"fast jag vill hem" muttrade jag lika surt tillbaka.
"Det spelar ingen roll min unga dam, och din kompis som stod där på perrongen han har vi också tagit in."

"F-Felix?" hon nickade kort. Mtt stela och arga sitt position byttes upp mot höga snyft och rinnande tårar. Såklart tittade hon förvånande mot mig.
"Låt mig träff honom, snälla" bad jag.
"Du förstår visst inte att du är en fara för honom?" frågade hon häpet. Så jag var ett monster? Skulle jag krossa hennes hjärta och sen se till att hon inte gör något för att stoppa smärtan. Hur kunde jag vara en fara för min egen pojkvän? Jag är bara kär, jag har bara lärt mig att älska.

Varje gång jag fått upp de vita pulvret igenom näsan har jag sett felix överallt, min hjärna lurade mig varje gång och verkligheten sprang ikapp mig.
Jag tänkte göra allt för att få kyssa min fina felix mjuka läppar. Jag kände mig alltid så hel med honom och en polis skulle inte få ta mig ifrån honom. Aldrig.
"Vi gör en deal" sa jag med ett flin som prydde mina små läppar. Hon tittade fundersamt mot mig men lät mig fortsätta.
"Jag går på erat förhör och jag gör vad ni vill spärra in mig eller vad som helst. MEN då ska jag få en dag med Felix, en sista dag" Hon tittade oerhört tveksamt över mitt erbjudande som knappt lockade henne alls.
"EN dag?" Frågade hon fundersamt och drog handen igenom håret i brist på annat.
"EN dag!"
"Deal!" Ett leende tog plats på mitt ansikte - en sista dag.

**

Med skakiga steg gick jag längs korridoren med ett grepp på stången som skulle hålla mig uppe på mina sköra ben.
"Oj Steph hur går det?" Gestalten av Felix trädde framför mig när han försökte hjälpa mig på benen."Oj Steph hur går det?" Gestalten av Felix trädde framför mig när han försökte hjälpa mig på benen. Jag kupade händerna över ögonen för att dölja tårarna som trädde fram i ögonen.
"Men vad är det gumman? Sa han och drog undan mina hårt pressade händer från ansiktet. Vad skulle jag svara? 'Jo Felix, jag kommer få ett dygn - ett sista dygn - med dig sen spärrar dom in mig på rehab. Det här är slutet för oss' var det så jag skulle säga?

Det skulle verkligen bli en sista dag, jag visste nu att för varje gång klocka tickar så har jag mindre tid kvar. Jag kommer släppa allt.
"Imorgon så ska vi vara med varandra, som om det vore den sista" de han antagligen inte skulle veta var att blir de.

Den sista.

______________________________
Tänkte bara säga att tyvärr blir det inte många kapitel till på den här boken (kanske 1-2 till) för jag är inte nöjd:/ Sen ska jag fortsätta på His beyonce såklart men har redan planerat för nästa bok, turn up alla underbara läsare<333