" Försa smeknamnen"

20 0 0
                                    

~I slutet utav förra kapitlet~
~ Jag kom in i klassrummet med ett leende på läpparna för nästan första gången~
--------------Livias perspektiv------------
När jag kommer in i klassrummet har jag ett leende på läpparna, såklart är det någon som ska ifrågasätta "varför" jag leer.
- Eyy, Livia, varför ler du? Sa Evelina med en retande röst.
Jag svarade inte. Jag och Zac tittade på varandra under hela lektionen, när lektionen var slut hade jag ingen aning om vad vi hade pratat om, tror att det var typ om eller jag vet inte.
- Nu är lektionen slut, ni har nu håltimme i ungefär 2 timmar, sa läraren med en bestämd fast ändå vänlig röst.
Alla i klassen gick ut ur klassrummet, jag gick till mitt skåp och lite längre bort stod Zac och pratade med sina killkompisar. Jag ser Evelina gå fram till Zac, jag hör inte exakt vad de säger med det säger något typ "Vill du hänga med hem till mej nu? sa Evelina" " Kan inte, svarade Zac."
Evelina vände på klackarna och gick sin väg. Zacs killkompisar garvade åt Evelina. Zac kom fram till mej och frågade:
- Ses vi vid espresso?
Jag nickade till svars.
--------------Zacs perspektiv-------------
Jag hade precis frågar till Livia: "Ses vi vid espresso?" Hon nickade till svars med ett leende på läpparna.
10 min senare.
Jag stod och väntade på Livia utanför espresso med hörsnäckorna i öronen, när jag känner att någon tar tag om min midja och kysser mej i nacken. Jag vänder mej om och ser att det är Livia. Jag tar ur hörsnäckorna ur öronen.
- Heeeej Zacis, sa Livia.
- Heeeej Livis, sa jag.
Hon skrattade till. Hennes leende är så fint och åh jag bara älskar henne, tänkte jag.
- Ska vi gå in eller? Sa Livia och skrattade lite.
- Oj, ja, visst, klart vi ska, sa jag.
Vi gick in och hon tog en capuchino ( stav ), och jag tog bara en vanlig varm choklad.
- Hur kan du tycka om kaffe? Sa jag med en förvånad röst.
- Haha, har du inte växt till dej än Zacis, sa Livia.
Jag skrattade till. Sedan tittade jag in i hennes vackra ögon, de var alldeles gyllenbruna, man blev nästan varm i hela kroppen när man tittade in i hennes ögon.
- Äh Livia? Sa jag.
- Ja gubben? Sa Livia.
- Kan jag få låna din mobiltelefon och ringa till min? Sa jag med lite blyg röst.
Jag hade mobiltelefonen i framfickan men jag ville ha hennes nummer. Jag märkte att hon visste att jag hade mobiltelefonen någonstans.
- Viiiiisst..... Sa Livia med lite skeptisk röst.
- Tack, svarade jag tillbaka.
Jag ringde min mobil och la till mej som kontakt på hennes mobil, jag döpte mej själv till " Min Zacis❤️" och så tog jag en Selfie och la till bilden som kontaktbild.
- Oj, den låg visst i framfickan..... Sa jag och försökte låta så oskyldig som möjligt.
Hon skrattade bara till och sa:
- Zac vad hände med att jag var.... Aa nörd Livia då? Sa Livia.
- För mej har du aldrig varit det, även om det kanske sett ut så.... Men jag har alltid känt att sen den dagen vi träffades var det " kärlek vid första ögonkastet", sa jag.
Hon svarade inte... Hon bara tittade på mej och log.
- Det är kul att vi har smeknamn på varandra, haha, sa jag och skrattade lite.
Livia svarade:
- Ja, Zacis och Livis, första smeknamnen, PS. Jag älskar dej Zacis.
- Jag älskar dej med Livis, även om det gått så kort tid, sa jag och log.

You've reached the end of published parts.

⏰ Last updated: Jan 10, 2015 ⏰

Add this story to your Library to get notified about new parts!

Love and tears❤️Where stories live. Discover now