Kapitel 1 - Stockholm here I come

4K 81 1
                                    

Kapitel 1 - Stockholm here I come

12 Augusti, 2014. 12.23

Stockholm here I come

Hej internet people!

Som ni ser på titeln är det dags för min flytt till Stockholm, som ni säkert hört mig rabbla om. Men om inte så kan jag bara förklara att jag SNART är 16 år, vilket betyder att jag börjar snart gymnasiet. Och jag har bott i en liten ort utanför Göteborg i snart fyra år men innan det bodde jag i Stockholm. Och när det var dags för mig att välja skola valde jag att gå i Stockholm. Dels för att jag vill tillbaka och för att jag saknar mina grymma kompisar som jag inte träffat så mycket sen jag flyttade. Men också för att jag känner att jag behöver växa upp lite .. Inte för att jag kommer mogna speciellt mycket. Men det betyder att jag lämnar min familj kvar hemma och flyttar in i en liten etta i Stockholm, själv. Det kändes inte alls bra i början att börja leta efter en lägenhet där jag själv skulle bo, men nu känns det faktiskt ganska bra. Lägenheten ligger inte allt för långt från min skola och BASE där jag kommer dansa som jag alltid gjort:) Alla grejerna står redan i lägenheten, inte alls fixat, KAOS. Så jag sitter just i denna sekund på ett tåg som rör sig mot Stockholm, mitt nya hem. Eller gamla hem om man vill se det så.

Jag vet att om jag inte svarar på detta nu så kommer jag bli spammad om det senare så det är lika bra att svara på de frågorna jag TROR kommer ställas mycket. Men annars kör jag en Q&A när jag bosatt mig o så får ni fråga precis vad ni vill *tumme upp*

Jag kommer gå danslinjen på base. Jag kommer gå inriktningen estetisk humanistisk på min skola som jag inte kommer säga namnet på .. vill ju liksom ha något privat haha. För er som inte vet va humanistiska är, så är det en inriktning på olika språk .. typ ish? Och estetisk är typ musik, dans & teater.

Jag kommer i alla fall lägga upp lite bilder på lägenheten när jag är redo, vilket jag hoppas jag är dom närmaste dagarna. Det första jag ska göra när jag kommer till Estocolmo är att börja packa upp i min garderob och fixa o trixa lite. Sen ska jag möta upp med Lovisorna + Hanna piggy! Har saknat mina älsklingar;*

Tack o hej! KRAM.

-     Alice

Jag lutade kinden mot den kalla fönsterrutan och stirrade ut på byggnaderna vi passerade, tågstationerna vi stannade på för att fler skulle få åka med och tunnlarna vi åkte igenom. Beyoncé spelades högt i mina slitna hörlurar och jag sjöng lågt med till drunk in love. Jag hade suttit på tåget i snart tre timmar och jag började få en aning ont i rumpan av tågets så kallade sköna säten. Jag stönade högt, sjönk längre ner i sätet och kastade upp fötterna på det lediga sätet bredvid. Hoppas ingen ska sitta där. Mobilen vibrerade i knät på mig och jag öppnade sakta ena ögat för att snegla ner på den upplysta skärmen.

12.31, Lovisa L: 

AH SNART SES VI!

Jag log sömnigt, tryckte in ett svar och lät mobilen falla ner på sätet bredvid mig. Lovisa L. Hon var en av de tjejerna jag saknade mest. Vi växte upp som bästakompisar, och jag spenderade många nätter hemma hos familjen Lindén de åren innan jag flyttade. Det var genom henne jag träffade Hanna och Lovisa.

Det stora lägenhetshuset tornade upp framför mig och jag log brett när jag fick syn på den bekanta lampan i fönstret på högsta våningen. Lägenheten var inte liten, men den var verkligen inte stor heller. Den låg på Södermalm tillsammans med många andra byggnader och lägenheter. 20 stod i stort på dörren och en gammal vit lyckta hängde över siffrorna. Jag tjöt lågt, rusade in genom dörren och fortsatte upp för trapporna med resväskorna dragandes bakom. Allt i trappgången var i sten och små lampor lyste upp korridorerna, en urgammal hiss som knappt aldrig används fanns på understa våningen precis innanför dörren. Men antagligen precis som jag så var alla i huset för rädda för att fastna än att våga prova. Jag vred om nyckeln i låset på den vita dörren och drog försiktigt upp dörren. Det såg ut precis som jag kom ihåg det från visningen, fast att kartonger och möbler stod i en enda röra i vad som skulle föreställa vardagsrummet. Till vänster precis innanför dörren fanns en nyrenoverad toalett med vitt klinker överallt, den var väldigt liten. Precis så en dusch, toalett och ett handfat fick plats där. Det kändes redan rätt mysigt men att placera in mina grejer skulle göra det ännu bättre. Jag sparkade av mig skorna precis innanför dörren och fortsatte in i vad som skulle föreställa mitt blivande rum. Lagom stort med fönster mot gatan, vita väggar och min säng från hemma stod i det högra hörnet. Flertals kartonger stod staplade på varandra och flera möbler stod väntandes på att placeras ut. Jag lutade huvudet mot dörrkanten och log svagt. ”Det här är mitt hem nu” viskade jag tyst och drog fingrarna genom det rufsiga håret. Jag tassade tyst in i vardagsrummet, och fortsatte in mot det nyrenoverade köket som låg precis bredvid. Precis som i alla andra rum stod flera kartonger på golvet och de träfärgade barstolarna stod precis innanför dörren. Jag har en hel del att göra.

Efter nästan fyra timmar stod alla möbler på plats och hälften av kartongerna va uppackade. Den beiga soffan som innan var tom och stod i mitten av rummet stod nu på plats mot väggen och fylld med kuddar i olika färger, en filt hängandes över kanten. Den vinröda mattan var placerad på trägolvet och tvbordet var fullt med ljus och andra prydnader. Allt kändes som hemma, det var bara några få tavlor och affischer som skulle upp på de tomma väggarna och kläderna skulle in i garderoben i sovrummet. Men annars kändes allt äntligen på plats.

16.56, Mamma:

Vi saknar dig redan, hur känns det? Noah säger att du ska komma hem direkt annars får du aldrig tillbaka din ipod

16.57, Alice: 

Jag saknar er också): Men det känns bra, nästan allt är på plats och det känns äntligen som hemma. Men jag saknar familjen .. och min ipod.

17.01, Lovisa B:

 Kom ut på gatan nu

Jag log brett, drog upp dörren och rusade barfota ner för stentrapporna och ut på gatan. ”Loviiiisa” Tjöt jag glatt och kastade armarna runt hennes nacke, begravde huvudet i hennes blonda lockar och log. ”Ah jag har saknat dig!” Muttrade hon och skrattade lågt ner i mitt hår. Jag vaggade oss skrattades sakta från sida till sida och log upp mot henne. Det skilde bara några få centimeter på oss, men såklart var hon det längsta. ”Vad gör du här?” skrattade jag och drog med henne upp för trapporna till lägenheten. ”Jag ville träffa dig duh?” sa hon skrattandes och sprang efter mig upp för sista trappan. Jag vred om nyckeln i låset, klev in i hallen och sparkade av mig skorna på skohyllan som nu stod mot väggen. ”Oh wow, jag älskar det” mumlade hon, knöt upp sina vita converse och gick in i mitt sovrum. ”Aw gud vad skönt att bo själv” skrattade hon och slängde sig på den bäddade sängen. Jag kastade mig bredvid henne på sängen och la huvudet på hennes axel med blicken fäst upp i taket. ”Hur känns det? att äntligen joina oss här?”

”Just det ja, jag lovade att fråga om du ville hänga på till skansen imorgon, killarna ska uppträda så jag, Lovisa, Abbe, Hanna och Freddie ska dit” Sa Lovisa och tog en klunk av vattnet som stod framför henne på tvbordet. Killarna? The fooo.

Heyy internet people. Det här är första kapitlet av min fanfiction om självaste Felix Sandman, han har dock inte kommit in i storyn än. För er som inte riktigt fattade vad som hände i början av kapitlet, Alice har en blogg och ni kommer få läsa mycket från den. Hoppas ni gillar det. Kram // ElviraSandman

 -> Bild på hennes outfit

The city >> f.sDär berättelser lever. Upptäck nu