Leendet på hennes läppar

Kapitel 73

"Jag hade tänkt krascha?" Hon skrattade till en början men blev seriös och skakade på huvudet.

"Nej, det går inte."

"Varför?"

"För att."

"Wow. I feel offended." Han tog sig över hjärtat och kollade ledset på henne.

Middagen var underhållande. Einar hade endel roliga saker att dela med sig vilket fick oss alla i skratt. Killarna hamnade lätt i konversation bara dem och vi tjejer satt och fnittrade om något annat.

Efter maten var Einar uttråkad och kunde inte sitta still. Nicole hjälpte honom att få på en film i vardagsrummet som han roat tittade på medan vi äldre fortsatte snacka vid bordet.

"Är din pappa och Angelica på smekmånad?"

Mia nickade ivrigt. "De åkte för några dagar sen till Italien."

"Åh vad mysigt. Hur fint var inte bröllopet? De måste varit så nöjda och lyckliga?"

"Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Det ville knappt lämna lokalen när klockan blev sent." Mia blev tyst men fastande fundersamt med blicken på mig. "Var tog ni två vägen förresten, ni lämnade väldigt tidigt?" Mia växlade med blicken mellan mig och Sam.

Jag blev generad av att bara tänka tillbaka på vad som fått oss att åka så snabbt. Blygt tittade jag upp mot henne och berättade sanningen.

"Min klänning sprack— på det mest olämpligaste ställe som finns." Mia och Nicole brast ut i skratt.

"Du skojar?"

"Nej, jag skulle sträcka mig ner till golvet och pang så knastrade det till där bak." Alla skrattade roat. Sam log brett när jag mötte hans blick.

"Och ni då?" Mia riktade sig till Nicole och Sebastian. "Jag kan inte minnas så mycket av er heller."

"För det första finns det inget vi i oss, det är han och jag. Och för det andra, blev jag för full för att minnas var jag tog vägen." Hon kollade skamligt ner i bordet.

"Och du?" Blickarna vänds mot Sebastian.

Sebastian sträckte på sig i stolen medan ett flin växte på hans läppar. "Jag gick hem med en het brud."

"Jag blir inte förvånad." Började Mia. "Säg för guds skull inte att det var någon från min släkt bara." Han skakade på huvudet.

"Nej det kan jag lova, en brud med jävla hetsighet, ni skulle bara veta—"

"—Okej" avbröt Nicole. "Har vi inget annat att snack om än Sebastian natt som förmodligen var ett misstag?" Jag log stort och följde Nicoles rörelse när hon reste sig upp för att plocka ihop tallrikarna.

"Inte ett misstag. En jävla natt att minnas." Nicole skakade lätt på huvudet.

"Jag kan hjälpa dig." Erbjöd jag och reste mig upp för att hjälpa henne att plocka undan all disk.

"Nej sitt du, jag ska bara ställa in de här i köket så tar jag disken sen." Jag satte mig lydigt ner och hindrade mig själv från att hjälpa till. Jag var ju trots allt hit bjuden.

"Jag ska bara kolla till Einar." Ursäktade jag mig och gick till rummet bredvid för att kolla varför han var så tyst. Som jag misstänkte hade han somnat framför tv som stod på. Han låg utslagen på magen med kinden tryck mot det ljusgråa tyget som klädde soffan. Jag snodde åt mig ena filten och la den under honom så dreggel inte skulle fläcka den lyxiga soffa.

Skratt hördes från köket vilket fick mig att gå tillbaka med ett leende på läpparna. Vad var det jag hade missat?

Under kvällen hade Sam och Sebastian berättat om alla sjuka saker de gjort när det bodde tillsammans. Saker som jag inte hade en aning om men som jag inte heller blev förvånad att de hade gjort. Två galna tonåringar i samma hushåll kan inte varit kul för Sebastians mamma att ta hand om. Jag kan bara tänka mig vilket liv hon måste haft.