Del 3

30 2 2
                                    

Jag hade gått in i mitt rum igen och de fortsatte packa upp Jakes saker. Fy fy fy vad snygga de är, ska jag bo med han i mitt hus?
Undra hur gammal de är? Eller vart de bodde innan? Det får jag kanske reda på snart.

Men nu vill jag ha reda på vad mamma tänkte utan att berätta något för mig om det här. Jag ringer mamma och hon svarar efter några signaler: "hej älskling"
"Hej mamma" svarar jag tillbaka. "Hur är det då? Har Jake kommit än?" Frågar hon, bara sådär. Tänk om han inte hade det och hon berättar för mig nu?
"Ja, du sa aldrig att vi skulle få en som ska bo här" säger jag aningen besviken och förvånad.
"Nej förlåt älskling, jag hade för mig det men det hade jag alltså inte. Han verkar ju jätte trevlig på mail iallafall. Ni kommer nog bli kompisar tror jag, han har ju bott ett år i USA nu med så det kan han ju berätta om. Jag måste jobba vidare nu, puss hejdå" säger hon och klickar. Vad är detta för stil?
Jag suckar, detta är pinsamt. Jag sitter här och förmodligen 2 av världens snyggaste killar (enligt mig, de är perfekta enligt mig) är i rummet brevid. Nej nu ska jag kanske inte tänka så, han ska bara bo hos mig.

Jag går ut igen, de har slutat att packa upp och istället hör jag de prata lågt: "hon var ju typ snygg" säger Philip och ler lite. "Jävligt snygg" säger Jake och skrattar och rycker på ögonbrynen och får till ett litet peddosmile. "Nä, men hon är säkert mycket yngre och så." Säger Jake och mungiporna går sakta ner.
Jag är väldigt förvånad, de tyckte jag var snygg? Detta är sjukt. Jag fortsätter lyssna.
"Som om du aldrig haft tjejer som är yngre va? Du har fan hållt på med tjejer som är från typ 14 till typ 40" säger Philip, för att hånas hoppas jag verkligen, väldigt äckligt annars. "Käften, det har jag fan inte, den äldsta var 28 inte fucking 40, och du ska inte säga nåt, du var ju typ värre på resan" ryter Jake.

Så de är alltså players och ligger runt och grejer. Nej, Jake är verkligen inget för mig. Dock är det något som får mig att gilla det ändå, ciggen i hans mungipa, badass stilen och deras otroligt snygga utseende. Jag dras till de slags killarna på något sätt. Det är egentligen sånna killar man inte ens ska vara i närheten av och kan hur lätt som helst få sitt hjärta krossat, men jag har alltid ändå gillat den stilen.

"Okej, fan, sorry mannen" säger Philip med händerna upp i luften och Jake nickar. "Jag kan ta henne om du inte vill ha henne" säger Philip, som om jag vore en sak? Han har nästan aldrig träffat mig och håller redan på hur han ska "ta" mig? "Ge fan i henne, jag vill bo kvar här rör henne inte ens, jag vet hur du kan vara" ryter Jake. Nu har jag en känsla av att jag har hört för mycket. Jag måste gå till mitt rum igen så de inte märker mig.

Jag reser mig för jag satt på golvet vid hans dörr och hör hur det smäller till från mig, det var ju en lampa ovanför mitt huvud, för att inte få den i mitt huvud är jag tvungen att gå åt sidan och den ramlar i golvet och båda blänger på mig med häpna miner. Hur kan jag ens vara så dum?

Du har nått slutet av publicerade delar.

⏰ Senast uppdaterad: Apr 25, 2018 ⏰

Lägg till den här berättelsen i ditt bibliotek för att få aviseringar om nya delar!

Killen i rummet brevidDär berättelser lever. Upptäck nu