See you again | o.m

1. Brutet ben....jippie

Plötsligt stannades bilen och jag väcktes ur min dagdröm. Vi var framme vid vårt enplanshus. Det bästa var att jag inte skulle behöva gå i trappor i allafall, med tanke på mitt ben. Felix klev ur bilen och var snabb med att ta ut rullstolen. Pappa öppnade min dörr och lyfte över mig till rullstolen. Mamma puttade på och vi var snart inne i hallen.
Dante sprang i full fart mot mig och var snabbt uppe i mitt knä. Den här hunden kan verkligen göra en glad.

"Hej Dante!" Sa jag och han slickade mig i ansiktet.

(En stund senare på hennes rum)

Jag låg på sängen. Mitt kära ben var utsträckt på mitt täcke och jag höll på med mobilen. Jag kollade instagram. Felix hade lagt ut en bild på mig och mitt dagdrömmande. Jag satt med armbågen mot fönstret och kollade ut (ni vet hur jag menar).
Det stod även: "The "not-so-smart one-over-here" fell from a roof and brooke her leg! Well Done!👏".

Fan ta dig Felix!

" FELIX!" Ropade jag och snabbt hörde jag dörren som öppnades.
" Ja?" Frågade han och log.

Jag visade honom mobilen och bilden på mig. Han började flina. Han sprang ut ur rummet och skrattade. Om jag inte hade haft ett brutet ben hade jag sprungit efter honom. Jag hade hunnit ikapp honom på en millisekund. För jag är mycket snabbare än den där "jag-har-ingen-kondis-kossan".

(Senare samma dag)

Vi hade precis ätit middag och nu satt jag och Felix och spelade FIFA.

" MÅÅLL!" Skrek jag och gjorde en segergest.

Dante som låg på mattan lyfte huvudet och stirrade på mig.

"Fan ta dig! Tredje målet nu Elice! Hur kan du vara så bra?" Sa Felix. Han vände sig om och spärrade ögonen i mig.
" Jag är helt enkelt bäst på detta! Du får ta och acceptera det bara Felle..." Svarade jag och sedan var spelet igång igen.

Vi har som ett litet rum där vi har ett spelrum. Det finns en tv och en grå soffa. Vi har även två stolar som är till för att sitta och spela tv-spel i. Vi har även ett pingisbord och ett minibiljard. Bortskämda? Kanske en aning. Fast vissa saker har pappa snickrat ihop. Som tex. Pingisbordet och hyllorna för våra spel.

Jag satt på soffan och Felix på "stolen". Vi körde ett tag till och jag vann med 5-3.

(Senare under kvällen)

Klockan visade 21:17. Jag satt i min säng och Felix satt bredvid mig.

" Jag ska till studion imorn vill du följa med?" Frågade han och log.
" Visst! Fast mitt ben då? Frågade jag och kollade ner på mitt fina vackra gips.
- Pappa kan kanske skjutsa oss, eller så kan jag skjutsa dig på moppen? Sa han och satte sig i skräddarställning.
- Visst! Svarade jag och tog upp mobilen.

Andra skulle sagt:" är du helt dum i huvudet? Jag kan inte sitta bakom dig med ett brutet ben!? Som svar för vad Felix precis hade sagt. Men inte jag. Jag var sån, älskade det lite farligare. Varken jag eller Felix var särskilt försiktiga av oss. Det var nästan den enda likheten mellan oss.

Okej, nu ska jag nog berätta lite om oss. Om våra olikheter och våra få likheter.

Båda två älskar spel och tv-spel. Vi älskar att sjunga.
Men skillnaderna är då att jag är starkare än honom. Jag springer snabbare och jag idrottar. Han....tja. Han är inte så svag egentligen, han är väl snabb och idrottar gör han genom dansen. Och han håller på med parkour. Men jag är ändå bättre på den fysiska delen. Eller okej vi är ganska lika.
En annan olikhet är också att jag älskar skräck-filmer. Han hatar skräck. Han älskar att dansa, jag kan inte dansa.
Tja, flera saker får ni reda på sen.
Jo juste, jag är tjej han är kille.

- Jag måste på toa! Sa jag och kollade mot honom.
- Amen gå då! Sa han och kollade ner i mobilen.

Jag satt och stirrade på honom och hade ett lätt flin på läpparna. Jag undrade om han skulle komma på varför jag inte gick. Tillslut kollade han upp.

- Varför stirrar du på mig sådär? Frågade han och vinklade huvudet en aning.

(En minut senare)

Jag sitter på hans rygg och vi är påväg mot våran toalett.

- Varför måste jag bära dig? Frågade han.
- Du är min bror. Så det är din plikt att bära mig på ryggen när jag har ett brutet ben och måste gå på toa. Att få kunna uträtta sina behov är faktiskt en rättighet. Sa jag och lyfte huvudet från hans axel.
- Ja, men att ens bror ska bära en på ryggen för det, det är väl ingen rättighet. Och jag är väl knappast skyldig till att göra det. Sa han och vi var nästan framme.
- Nej men de närmaste två månaderna får du räkna med det, svarade jag och flinade.

Han ställde ner mig på toa golvet och gick ut. Han stängde ch jag måste.

- Klarar du dig? Jag kan hämta mamma! Sa han utanför dörren.
- Nej det går bra, sa jag och drog ner mina shorts och trosor.

Jag gjorde det jag skulle och sedan spolade jag. Jag tvättade mina händer och borstade mina tänder. Sedan öppnade jag dörren.

- Klar? Sa han och vände sig om.
- Japp! Sa jag och kravlade mig upp på hans rygg.

Han fortsatte gå. Han svängde in mot köket och tog en omväg. Mamma och pappa satt i köket.

- Vad håller ni på med? Frågade mamma och gjorde en konstig min.
- Jag behövde gå på toa! Sa jag och rättade till tröjan.
- Du har kryckor och en rullstol vettu! Sa pappa och skrattade till.
- Och det säger ni nu?! Frågade Felix och suckade.
- Ja, fast det här är ju roligare! Svarade jag och vi svängde ut ur köket.
- Så du visste att du kunde ha tagit de istället, och ändå så var jag tvungen att vara din lilla ponny? Sa Felix.
- Ja, svarade jag och han gick in på mitt rum.

Han släppte ner mig på sängen.

- Kan du hämta min pyjamas? Frågade jag när han var påväg ut.
- Jaha! Okej, vilken? Sa han och öppnade garderoben.
- Ehh....den röda med "kepp calm" texten, sa jag och pekade från min säng.

Han tog ut den och slängde den mot mig. Det var en vinröd tröja som gick till precis under rumpan. Den hade texten:" Keep Calm and Love your brother". Han hade en likadan där det stod "sister" istället för "brother". Jag älskade den tröjan!

- Och vad säger man? Frågade han med en tillgjord röst.
- Taack för att du ställde upp som ponny! Och gav mig min tröjaaaa...Det var snällt! Sa jag med en ännu löjligare röst och sträckte ut armarna.
- Varsegod! Sa han och kramade om mig.

Han släppte och pussade mig i pannan.

- Bli bättre snart! Sa han och började gå ut ur rummet.
- Ska försöka, men tills dess får du vara min högra hand. Eller mitt vänstra ben! Sa jag och vi började skratta.
- Hahha! Visst! Sa han och gick ut.

Jag kravlade mig ur mina kläder och drog på mig tröjan. Jag la mig till rätta och slöt ögonen.

"Bättre bror får man leta efter!"