I just want to be yours

{Kapitel 26}

CARAS PERSPEKTIV

En hög suck lämnar mina läppar när jag inser vad det irriterande ljudet som jag och Jack har lyssnat på i tio minuter är. Sekunden jag drar mig ur Jacks varma famn för att sträcka mig efter mobilen känner jag hur min halvnakna kropp knottras.

Fort reser jag mig upp i det kolsvarta rummet och går mot hyllan på andra sidan rummet där jag la min mobil igårkväll. Desto snabbare jag svarar desto snabbare kan jag hoppa i säng igen.

På skärmen lyser namnet "Charlie". Snabbt tittar jag på klockan och rynkar ögonbrynen. Vad är det som är så viktigt att hon behöver ringa mig 17 gånger klockan sex på morgonen?

"Godmorgon, glad att nån är en morgonmänniska iallafall." säger jag så fort jag svarat.

Det är tyst en liten stund, hon säger inget. Efter några sekunder hör jag små små snyftningar. Gråter hon?

"Men älskling, vad har hänt?" frågar jag och då bryter hon ihop helt. Hon gråter för fullt i luren. Jag tittar bort mot Jack som fortfarande sover i hotellsängen.

"Vart är du? Jag kommer." hon mumlar fram ett namn på ett kafé en bit från hotellet.

Snabbt drar jag på mig ett par mjukisbyxor och en av Jacks t-shirts. Drar på mig mina vanliga adidas skor och lämnar hotellet. Efter ungefär 20 minuter har jag kommit fram till fiket.

Har hon gått hela vägen hit? Varför just här? Juste, klockan är inte ens halv sju, det finns inte mycket annat som är öppet.

Så fort jag öppnar dörren framför mig kan jag se Charlie sitta ensam vid ett bort och trycka i sig kakor för fullt. Det är helt tomt, förutom Charlie, och nu jag.

Tjejen i kassan tittar ängsligt på Charlie, som att hon tycker synd om henne. Plötsligt får hon syn på mig och ser lättad ut. Hon börjar gå mot mitt håll utan att Charlie ska märka.

"Hej, känner du henne?" frågar hon mig och jag nickar.

"Hon satt utanför dörren redan vid halv sex när jag öppnade, och hon har inte slutat gråta sen dess." berättar hon för mig. Jag tackar henne och säger att jag ska prata med henne.

Snabbt går jag fram till henne och sätter mig mittemot henne. Sekunden hon får syn på mig ställer hon sig upp och kramar mig, hårt. Hon börjar gråta ännu mer.

"Men gumman, förklara nu vad som har hänt." säger jag och vi sätter oss ner igen.

"D-din br-or var borta h-he-la natten, och när h-an kom hem, hade han s-sugmä-rken." berättar hon.

Var han otrogen mot henne? Inte en chans, det måste hänt nått. Jag vet hur mycket han älskar Charlie, han skulle aldrig göra nått sånt.

Eller? Han är ju trots allt en del av "dem populära" tänk om jag hade fel om honom? Tänk om han bara lekte med Charlie från första början?

Hur mycket jag än inte vill tro på det så kan tankarna inte låta bli att komma. Tänk om Jack är likadan?

Vad sanningen nu än är så är en sak säker.

Lukas kommer inte komma ur det här med båda kulorna på plats.