Leendet på hennes läppar

Kapitel 57

"Hej"

"Vad gör ni här? Ska du ta med henne på en vild åktur? Du kan få låna den här bilen, trimmad och klar." Fred nickade bak på den röda fräsiga bilen. Den såg farlig ut.

"Hope ville se vart jag jobbar." kille höjde förvånat ögonbrynen. 

"Jobbar huh."

"Det här personerna måste varit riktiga olycksfåglar?" Så här trasiga bilar har jag nog aldrig sett tidigare.

En annan blond kille klev fram. "Det är våra bilar."

"Era? Vad i helsike har ni gjort? Var det farliga bilolyckor?"

Sam harklade sig och kollade snett ner på mig. "Inget att vara orolig för jag lovar." jag drog upp blicken på honom och drog mig ifrån en aning.

"Hur vet du det? Var du där? Sam varför har du inte berättat? Du måste berätta såna här saker."

Sam skakade på huvudet. "Nej — men—"

Den blonda killen öppnade munnen innan Sam hann prata klart. "—vi skojade lite grann och åkte in i ett räcke, inget märkvärdigt." Jag drog en blick över bilarna som befann sig i lokalen, den ena trasigare än den andra. Är det deras syn på vad roligt är? Åka sönder en bil?

"Var ni onyktra?" jag var bara tvungen att fråga.

"Nej prinsessan det var vi inte. Spik nyktra." Jag visste inte vad jag tyckte om de här grabbarna, jag hade svårt att förstå att Sam umgicks med dem. Är det här vad han håller på med när han är borta?

"Kalla henne inte det."

"Varför?"

"För hon är inte din prinsessa." jag betraktade situationen med avstånd.

Fred öppnade plötsligt munnen. "Sam det var något du ville fixa på din bil inför—"

"—nej, jag fixade det själv, ingen fara." han drog ner blicken mot mig och flätade ihop våra händer. "Vi kanske ska dra vidare, du skulle jobba va?" Sam började föra mig ut ur lokalen.

"Jo, ja det ska jag." Jag vände mig mot killarna och vinkade ett artigt hejdå.

"Jag kan skjutsa dig dit ifall du vill. Dock måste jag fixa ett ärende men jag lovar att vara där vid stängning."

Jag var chockad och förvånad. Vad hade precis hänt? Allt blev så märkligt och jag funderade på om det hade varit bäst om jag inte övertalat honom att visa sitt jobb. Det här grabbarna var helt klart märkliga och jag fick känslan av att de dolde något.

När vi väl hoppade in i bilen kunde jag inte hålla mig.

"Varför hade du så bråttom härifrån Sam?"

"Du ska väl jobba snart?" jag kikade på klockan på armen.

"Inte förens 20 minuter." han startade sin bil.

"Jaha, då misstog jag tiden." jag gav honom en osäker nick. Inte helt övertygad över hela situationen.

Jag betraktade honom från avstånd när han rullade från parkeringsplatsen.

"Sam jag bryr mig inte om vilka du hänger med eller vad ni håller på med men du måste lova mig att du inte gör något dumt för jag behöver dig på den här jorden." Hans blick var fast på vägen framför oss. Greppet runt ratten blev tajtare märkte jag.

"Hope, lita på mig." jag drog blicken fram mot vägen. Det var väl det jag behövde göra men hur skulle jag kunna släppa det här?

"Mia jag säger bara du skulle varit där, då hade du förstått situationen bättre." Mia pustade högt ut och la ansiktet i händerna. Hon var helt klart trött på mig. Jag hade grubblat över konversationen i bilverkstan ända sedan hon kom hit för några timmar sedan.