2

103 0 0
                                    

Kyssen varade länge och våra kroppar slingrades runt varandras.
"Men jag känner inte ens dig."
Sa jag mellan kyssarna.
"Nu då?"
Han tryckte sig hårdare mot mig och jag började skratta så mycket att kyssarna var tvungna att upphöra. Jag släppte honom och stängde av det kalla vattnet.
"Jag måste till jobbet."
Jag ränte mig inte för och kom på att jag var lite som gissla.
"Du tror att du kan virra bort mig va?"
Han lät arg.
"Nej, jag tänkte inte på att allt var så skruvat som det faktiskt är..."
Han log igen och jag tryckte mig förbi honom och ut ur duschkuren. Jag tog en av de större gröna handdukarna som hänge på dörren och virade den runt min kalla kropp.
"Men ärligt, du kan inte gå till jobbet.
"Klart som fan att jag inte kan, jag fatta det så fort jag kände pistolen mot mitt huvud, jag är fan inte dum!"
Jag skrek och han tog ett hotfullt steg emot mig. Men den här gången ryckte jag inte ens till.
"Skjut mig då, gör det! Jag bryr mig inte!"
Jag hade sänkt rösten och han såg sårat på mig.
"Jag önskar vi kunde ha träffats på ett annat sätt, ett normalt sätt..."
Han lät ärligt ledsen och sträckte sig efter den andar handduken som hängde på dörren.
"Jaha, det hjälper faktiskt inte, att du önskar det...vad vill du liksom att jag ska göra nu?"
"Kyss mig."
Han sänkte huvudet ner till min mun. Våra läppar var återigen samman pressade. Jag släppte handduken och nöjde mig med kroppsvärme. Så dunkade det hårt på ytterdörren. Vi båda ryckte till och jag såg in i hans ögon och möttes av förskräckelse.
"Snälla, hjälp mig ur det här."
Jag nickade bara till svar och tog upp handduken från golvet och knöt ned runt kroppen. Vi hade en lucka till vinden i taket i badrummet. Helt perfekt.
"Om de vill komma in så kryper du upp där, okej?"
Jag lät lugn och han såg på mig utan tvivel och jag låste upp dörren till badrummet. Hallen var fortfarande släckt och jag tände lampan för att inte snubbla på några skor. Jag låste långsamt upp dörren och öppnade den bara lite på glänt. Det var tre män utanför och jag frågade skrovligt:
"Vad är det?"
"Förlåt att vi stör så tidigt, men vi behöver söka genom eran lägenhet, bara en säkerhets åtgärd.
"Nej men min rumskompis sover, och jag ska iväg om 5 minuter. Skulle ni kunna komma tillbaka ikväll eller något? Jag är tillbaka till halv 7."
"Det här ärendet tar inte mer än 2 minuter så om vi bara kan få komma in så löser det säg."
Mannen log ett överlägset leende och såg över min handduks klädda kropp och höjde ena ögonbrynet i en gillande gest. Jag öppnade dörren helt och viftade nonchalant med armen åt de att komma in. De klev in och huvudet snurrade på deras kroppar för att ta in så mycket av omgivningen som möjligt på så kort tid.
"Ni måste verkligen skynda er! Jag har inte tid för sånt här trams."
Jag lät så orörd jag bara kunde och han som talade förut sträckte fram handen för att hälsa. Jag tog den i ett stadigt grepp och han höjde ena ögonbrynet.
"Du kanske ska klä på dig något?"
"Eller så ska jag inte det? Ni ska ju ändå vara klara nu, det har nog gått två minuter..."
En av de andra männen kom ut från badrummet och den andra ut från vardagsrummet.
"Killar vi måste gå, hittad något?"
"Nej sir!"
Svarade de första i kör. Jag såg förvånat på sir och pekade sedan på dörren. Han log och sedan gick de och jag låste efter dem.

Du hast das Ende der veröffentlichten Teile erreicht.

⏰ Letzte Aktualisierung: Oct 21, 2015 ⏰

Füge diese Geschichte zu deiner Bibliothek hinzu, um über neue Kapitel informiert zu werden!

BadrumWo Geschichten leben. Entdecke jetzt