Jag vaknade och gick upp ur min säng ut i hallen. Lampan var släckt även fast jag var helt säker på att jag lämnat den tänt när jag gick och la mig för några timmar sen. Jag gick ut i köket och såg på mikron, halv sex. Antingen kunde jag sova en halvtimme till eller så han jag ta en dusch. Jag valde det senare och låste badrumsdörren efter mig. Men något kändes fel. Jag sträckte mig för att tända lampan och något trycktes hårt mot min tinning. Jag stelnade till och svalde hårt.
"Skrik inte, okej?"
Jag tog till mig mod och nickade långsamt och pistolskaftet flyttades från mitt huvud. Jag vågade fortfarande inte röra mig. Han tog tag i min överarm och snurrade runt mig. Jag drog högt efter andan och blundade, hårt.
"Kan jag få förklara mig."
Rösten var som sammet mot min kind och lät inte som den som sagt åt mig att inte skrika.
"Visst."
Jag lät kort i tonen och mer modig än vad jag egentligen var.
"Jag är inte här för att skada någon, men det kommer inte stoppa mig att skjuta om jag behöver. Jag gömmer mig bara, förlåt."
Jag öppnar ena ögat och såg upp på honom. Det var fortfarande mörkt i rummet så jag kunde bara urskilja hans hår i skuggorna. Det var lockigt, kort och rufsigt. Sött, kom jag på mig själv att tänka. Jag svalde hårt igen och tog mer mod till mig.
"Jag behöver duscha...så du kanske kan..."
"Jag kan tyvärr inte lämna dig ensam, inte i ett rum med fönster..."
Jag suckade och drog av mig oversize tröjan och slängde den på toa sitsen. Han stelnade till.
"Jag ska inte, ehm, titta"
"Försent va?"
Frågade jag och drog ner trosorna och klev in i duschkuren. Vattnet är kallt mot min hud och det känns skönt. Det är fortfarande mörkt i rummet men det börjar ljusna utanför det lilla fönstret och jag schamponerar in mitt hår.
"Det är någon i lägenheten,"
Hör jag honom väsa och jag snurrar runt i den lilla duschen för att se in i hans ögon genom glaset.
"Hallå!?"
Ropar jag och han sliter upp glasdörren och trycker sin hand över min näsa och mun medans han drycker pistolen mot min tinning igen. Allt hade hänt så fort och med en sådan fart att jag tryckts upp mot väggen i den lilla duschkuren. Jag stirrade stint på honom nu mer förvånad än rädd. Paniken kom långsamt när jag inte hade någon luft kvar i lungorna och jag försökte dra bort hans hand från min mun med båda mina.
"Är du dum eller? Jag skjuter dig utan problem!"
Han pratade lågt men jag hörde honom utan problem. Jag började vrida mig och försökte visa att jag inte kunde andas och han lutade sig närmare.
"Inte ett ord, okej?"
Jag nickade desperat till svar och han tog långsamt bort handen. Jag kunde andas igen och slappnade av lite.
"Kan jag bara säga att jag står i duschen? Alltså det är nog min rumskompis...Jag vill bara hjälpa till."
Han såg på mig misstänksamt och nickade sedan. En snabb rörelse och jag kom på mig själv att tänka sött, igen!
"Alex!?"
"Vem annars? Jag går och lägger mig, bye."
Hon lät helt slut, som vanligt, och jag hummade till svar. Henne skulle inte ens ett pistolskott väcka...bra, helt perfekt...
"Hon sover djupt och kommer inte störa. Eller alltså inte på det sättet. Eller jo störa, nej..."
Jag rodnade och såg ner i kaklet. Han tog bort pistolen från mitt huvud och säkrade den. Sedan tog han av sig sin polo tröja. Jag försökte förvånat backa ifrån honom men den lilla duschen var för trång. Han lutade sig ur den och hängde upp den blöta tröjan på vår lilla tvättställning. Ett plagg efter ett åkte av tills han också var helt naken.
"Varför duschar du så kallt."
Frågan gjorde mig illa till mods.
"För att ingen annan ska vilja duscha tillsammans med mig."
Jag lät ganska klipsk tyckte jag men han svarade ännu klipskare:
"Lite kallt vatten skrämmer väll ingen, eller vilka mesar till killar har du varit med?"
Jag sväljer hårt och tycker mig mot glasväggen för att komma ifrån den nakna främlingen.
"Var inte så nära är du snäll, du har ju nämligen en pistol i handen och så..."
"Jo juste, förlåt."
Han öppnade än en gång duschdörren och la ut pistolen.
"Är inte den där förstörd nu?"
Jag frågar det ärligt intresserad och försöker smidigt ta balsamet från hyllan bredvid honom. Jag misslyckas såklart och halkar till. Jag tar tag i hans arm för att återfå balansen.
"Förlåt."
Jag mumlar och han svarar på min fråga jag ställt innan det pinsamma hänt.
"Den behöver nog bara torka, och det kan ta ett tag, men då har jag en anledning att fortsätta duscha med dig. Här, låt mig hjälpa dig."
Han tar balsamet ur min hans och öppnar locket. Jag vänder mig om så att min rygg är mot honom och försöker andas lugnt, som är nästintill omöjligt. Han masserar in mitt hår och jag njuter.
"Min tur, men jag behöver schampoo."
Han snurrade runt mig och nu är det så ljut i rummet att jag ser varandra detalj på honom. Mycket vacker är han. Han trycker ut lite schampoo i min hand och jag väntar på att han ska vända sig om, men det gör han inte. Så jag ställer mig på tå och masserar in hans hår som är mjukt mellan mina fingrar. Under tidens som jag rör i hans hår frågar jag blygt:
"Varför vände du dig inte om?"
"För att jag inte ville sluta se på dig."
Han log överlägset och slog sina armar om min midja och tryckte mig intill sig. Jag blev så generad att jag slog ner blicken. Oops!
"Förlåt! Det var inte meningen, jag skulle inte...ehm."
Han skrattade.
"Jag har redan tittat på dig så..."
Jag reagerade snabbt och slog honom hårt över kinden men ångrade mig lika snabbt. Jag tog hans ansikte mellan mina händer.
"Förlåt! Snälla skjut mig inte!"
"Aldrig!"
Sa han och tryckte sina blöta läppar mot mina.
